Amanda här!
I natt hade vi riktigt skojsigt i rastgården , när matte låg och sov. Vi hittade en musling och den tog vi med oss in. Det var så kyligt och vi trodde att han frös, är vi inte snälla så säg!
Sen när matte hade gått upp tyckte hon att vi betedde oss konstigt. Satt och låg stilla som statyer och glodde stint på vissa svåråtkomliga platser. Matte fattade ingenting. Vad har ni för er??? frågade hon flera gånger. Inget, sa jag och började tvätta tassen, absolut ingenting, sa Smulan också och gjorde lika dant. Då började matte se MISStänksam ut.
Har ni tagit in nåt? var hennes nästa fråga. Neeej då… sa vi och såg precis så oskyldiga ut som bara två katter med rackartyg på samvetet kan se ut *fniss*. Vilket inte lurade matte ett ögonblick!
Det var en ovanligt fräck gynnare vi fick tag på visade sig.
Han hade mage att våga sig fram och dricka ur vår vattenfontän. Med oss, två mordlystna katter som tittade på och dräglade. Han var inte rädd ett dugg. Matte hann till och med ta fram kameran och ta en bild.
Då såg vi chansen, nu skulle vi ta honom, men muslingen bara försvann. POFF – borta. Vart tog han vägen???
Vi är katter med mycket tålamod, så vi får nog tag på den gynnaren nästa gång han visar sig. Matte kan inte hjälpa till som tur är, hm… tyvärr. Den kommer inte hoppa ner i plastburken som matte håller fram frivilligt, det vet vi. Han skulle bara veta att just det skulle vara bäst för honom om han vill rädda sitt liv.
Nej nu ger jag upp jakten och tar en kattlur, matte kan sitta där med sin gamla plastburk om hon vill. Vi tror inte ett ögonblick på att hon får tag i mus-uslingen. Gäääsp!!!
Matte:
Jakten går vidare, jag hoppas att jag kan förpassa Amandas musebus till friheten. SYND att jag bara kan försöka sittande i rullstolen och jag tror inte att jag kan komma den så nära att jag får in den i burken. Troligast är att jag hittar den stackarn död på golvet nånstans. Nu hade jag verkligen behövt maken!
Jag tog en bild på mitt “lilla” garnnystan igår.
Jag lade den på min pytte dator och datorn syns nästan inte under – bakom den. Det är den lilla vita, den större gråa ytan är en kylplatta.
Jag har inte börjat på stickprojektet än, men nu har jag nog listat ut hur mönstret ska tolkas (tror jag ). Man kanske fattar bättre under arbetets gång.
Det är denna som jag är mest sugen på
men jag har fler att välja på. Den här tillexempel som också finns i samma katalog.
Jag får se om min trasiga vänstra hand vill samarbeta. Jag är lite rädd för att misslyckas och därför tvekar jag fortfarande lite med att börja. Men jag vet ju inte om jag inte försöker!!!
Ha en fin onsdag, här fortsätter “räddningsaktionen” .