Jag hade beställt färdtjänst till 12:15, då jag skulle vara hos doktorn klockan 13:00. Själva resan brukar ta max 20 minuter, då skulle jag hinna ta blodproven innan.
Geniet till chaufför ringde strax efter 12 för att be om färdbeskrivning, vilket han fick av maken, mycket klart och tydligt! Jag klädde på mig ytterkläder och vi gick, (jag åkte) upp till parkeringen.
Minuterna gick, men ingen bil kom. 12:35 (20 minuter efter utsatt tid) ringer “geniet” igen. Han har kört vilse och visste inte var han var… Lätt att ge nya direktiv, eller???
Efter ytterligare 20 minuter (nu är klockan 12:55 och det är panik!!!) ringer färdtjänsten och berättar att dom ska försöka att lotsa chauffören till rätt ställe.
13:15 (då är han en timme sen!) kommer han äntligen. Nu är jag både ursinnig, kissnödig och huttrar i kylan.
Vi kom fram till doktorn klockan 13:45, eftersom idioten körde fel till vårdcentralen också trots GPS. Då trodde jag att stroke nummer två var på god väg.
Vi var tvungna att åka till doktorn, maken hade tagit en semesterdag bara för att följa med! Vi kunde inte boka om tiden.
Min gulliga doktor tog emot ändå, hon gissade att det var färdtjänsten som inte skötte sig.
Enligt henne mår jag toppen. Jag har gått ner ytterligare lite drygt 2 kilo och mitt blodtryck var 130/70. Svar på proverna ringer hon om nästa vecka.
Jag bad om ett recept på en jätteburk med tålamod och hon skrattade gott! Tyvärr har inte apoteket nåt, så jag får klara mig ändå …
Jag fick lite påfyllning av smärtstillande dock, resten av medicinerna har jag kvar recept på. De räcker till våren.
Sedan när vi skulle hem, hinner vi knappt in i affären förrän nästa chaufför ringer och talar om att han står och väntar på oss. Den här är dryga kvarten för tidig… SUCK… Vi roffade åt oss det viktigaste, tack gode gud för självscanning, och åkte hem.
Maken har åkt och jag är dödstrött. Jag gissar att jag får “betala” dyrt för idag imorrn, med värk och trötthet. Men nu är det gjort i alla fall!!!
Ha en trevlig eftermiddag och kväll!