God söndagsmorgon vänner!

 

Det har varit en tämligen mild natt = inga minusgrader. Termometern visar 6,7 grader och solen har gått upp. Det som jag kan se av himlen är den molnfri, det verkar var tämligen vindstilla. Det blir säkert ännu en fin höstdag.

Vår lördag gick åt att lyssna på [geim], Anders de la Mottes debutbok. Den var jättebra! En klart annorlunda thriller/deckare med en spännande handling. Boken är absolut värd priset den har fått! Jag ser fram emot flera böcker av honom.

Maken har bytt batteri i vår “atom” klocka och nu lär det ta några timmar innan den “hittar” rätt tid. Det är den enda klockan som går fel ett bra tag när vi byter till sommar eller vintertid. Förra hösten tog det klockan flera dagar att gå rätt. Den går ju inte att ställa manuellt. Lika illa är det när den behöver nya batterier, som nu. Skönt att batterierna håller några år i alla fall.

Annars hade vi en lagom lat lördag. Maken ansade de hallonbuskar som behövde lite tillsyn inför vintern, vi vill gärna ha massor med hallon nästa sommar också. Han pyntade huset med utebelysningen också. Det brukar gå fort, för alla krokar och fästen finns kvar år från år. Det är bara att hänga tillbaka ljusslingorna igen. Vi har i och för sig inte kopplat in dem än, det brukar vi göra först i november, men de är på plats i alla fall.

Han var ganska trött. Jag är lite snorig, men har ingen feber och mår ganska bra. Vi gick och la oss tidigt och lyssnade färdigt på boken i sängen. Jag i alla fall, maken somnade rätt fort. Jag satte på boken igen från där vi slutade igår, så han också får höra den spännande upplösningen av berättelsen. Det är lätt att somna ifrån en bok man lyssnar på, oftast vaknar man till när det blir tyst.

Jag undrar hur många vanliga ljudböcker man bara har har hört början av skivorna på. Jag brukar notera i minnet var i boken jag är när jag släcker för natten och fortsätter att lyssna därifrån nästa dag. Det är inte lätt att veta exakt var i boken man är när man somnar. Det är bara att hoppa över de spår som jag har hört  kvällen innan.

Vi ska inte göra annat än att dra snabeldraken ett varv runt i stugan. Det är ju inte överallt jag når med sopborsten tyvärr. Att dammsuga kan jag inte heller själv. Det har alltid varit makens jobb, även innan jag blev sjuk. Smulan och Amanda springer ut i rastgården, bara de ser att den kommer fram ur sitt gömsle under sängen. Dom hatar ljudet av den, men det gör många djur. Jag sopar oftast, för det klarar jag själv, men någon gång måste snabeldraken fram ändå, men det blir inte så ofta.

Diskbänken är fri från disk Jag diskade allt utom min mugg efter vår frukost Jag drar ju inte ner speciellt mycket disk under veckorna heller. Min mugg, ett glas, en assiett, en liten skål och en tallrik plus bestick. Jag ser alltid till att diska undan genast jag använder någonting. Jag spar inte disk från ett mål till ett annat. Enklast att få undan den med det samma. Man lär sig att plocka undan genast efter sig när man bor trångt. Jag har inte plats nog helt enkelt. Bättre att allt står på rätt plats.

Att diska ungarnas vattenfontän ordentligt faller också på makens lott. Det gör han varje söndag innan han åker sin väg. Diskar kupolen, underlägget och byter filtret. Fyller på med nytt vatten och kopplar in den igen. Jag sköljer ur den och fyller på med vatten vid behov under veckan, men då får resten vara. Vi byter filter ca en gång i månaden, enligt rekommendationen. Dom gillar den skarpt och vill inte ha vatten i skål längre alls, men att få blöta med rinnande vatten antingen i vasken eller i handfatet är jamarkul! Speciellt Amanda gillar att blöta med tassarna i vatten. Hon doppar gärna tassen, plaskar lite och slickar den torr när hon ska dricka. Smulan däremot avskyr att bli blöt om tassarna och aktar sig noga för allt som är blött. Inklusive daggvått gräs.

Vi ska ta en liten promenad i solskenet, för att slänga soporna. Jag tror att det är skönt ute, bara jag klär på mig ordentligt. Men vi ska inte vara ute så länge, jag vill ha lite frisk luft och den promenaden är precis lagom. Kanske prata med någon granne som är ute samtidigt.

Söndagar är stilla dagar för oss. Lite trist också eftersom maken åker ifrån oss på eftermiddan för ännu en arbetsvecka. Vi brukar äta vår lunch i lugn och ro, eventuellt titta på nån film samtidigt. Bara koppla av, med andra ord.

Maken har ju oftast promenaden till bussen som dagens motion på söndagar, om han inte får skjuts med nån snäll granne till tunnelbanan eller bussen. Men det brukar han veta redan på lördagen och idag får han nog gå. Det brukar ta honom ungefär två timmar från dörr till dörr, beroende hur bussarna passar, men de går ofta och han brukar inte behöva vänta på dem så länge.

Det är lika bra att jag flyttar på mig, så han kommer fram med snabeldraken under bordet och soffan. Resten är klart redan.

Ha en fin söndag allihopa! Det tänker vi ha !

 /Julia