fredag 1 maj 2015

Ännu en dag…

 

…har gått i förtvivlans tecken. Amanda och jag orkar bara finnas i nuet och tar minuter i taget. En sak är säkert att Sötaste Fröken både äter och sover bättre än matte. Det är så skönt dock att det finns änglar runt mig trots allt!

Många människor som har varit okända för mig, eller ni bloggkompisar, alla ni som vågar höra av er! Tack för att ni gör det, det betyder mycket för mig! Tack för att ni finns!

Var rädda om er och varandra!

/Julia

26 kommentarer:

  1. Hej Julia, har läst din blogg i ett par år men ej kommenterat. Blev bestört när jag nu läser att din älskade make har lämnat er!! Din blogg har genomsyrats av det fina liv ni hade tillsammans, små vardagliga ting som du berättade om och värdesatte högt! Sänder varma tankar till dig, från katten Svens matte Lena

    SvaraRadera
  2. Julia, har läst din blogg i ett par år men inte kommenterat. Läser idag med bestörtning att din älskade make har lämnat er. Din blogg har genomsyrats av det fina och långa liv ni levde tillsammans!! Förstår att det just nu gör sååå ont. Sänder många varma tankar och hälsningar till dig, Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack att du tog dig tid för en fin kommentar, den betyder mycket!!!

      Radera
  3. Hjulia, jag tror att även om många av oss "bara" är bloggkompis med dig, så betyder du mycket för oss också. I såna här stunder kan ett telefonsamtal, ett mail, SMS som bryter av tankebanorna för några minuter, betyda mycket. Vi vet alla att livet är skört och en annan gång kanske det är du som är det stöd du nu får, för nån annan. Tänker mycket på dig. Kram Astrid

    SvaraRadera
  4. Hej vännen! Jag o Elvis tänker mycket på dig och Amanda. Vi sänder jättemånga o långa styrkekramar till dig o Amanda.
    Kram o nosgos från Elvis o Yvonne

    SvaraRadera
  5. Våra tankar är ofta hos er!

    Kramar & Nospussar

    SvaraRadera
  6. Vi tänker på dig!
    Kramar och nosbuffar

    SvaraRadera
  7. Jag tänker mycket på dig, och vad du går igenom nu. Det känns så bra att veta att du har fina människor, och inte minst Amanda, som finns där för dig i detta svåra. Om det finns något jag kan göra så tveka inte att höra av dig - se längre kommentar på föregående inlägg.
    Håll ut, det blir bättre <3
    Många tröstande kramar och tassklappar

    SvaraRadera
  8. Vi jamar som Gunilla, hör av dig om det är något vi kan göra. Vi bor inte alltför långt borta tror vi i 08-land i alla fall. Kan bara föreställa oss hur tankarna maler runt skönt att Amanda finns hos dig.Nosbuffar och kramar

    SvaraRadera
  9. Ibland är nuet alldeles tillräckligt att klara av, med allt det innebär av tankar och känslor. Det är svårt att få sömn och mat att fungera när hela livet vänts upp och ned, men jag hoppas att du ändå får lite av vardera. Stor kram från Stationkattsmatte. Tänker på er! <3

    SvaraRadera
  10. Men kära hjärtanes, här har vi varit frånvarande i flera dagar och inte alls läst om vad som hänt. Usch vad medtagna vi blev och så ledsna vi är för din skull. Även om vi inte känner varandra på det privata planet i verkligheten så finns ni ju här som en liten bloggfamilj. Tänker så på dig och söta Amanda och hoppas ni får all kraft och ork att ta er vidare för varje dag som går.
    Varma tankar och kramar

    SvaraRadera
  11. Men kära vän, vad är det jag läser :( Har inte varit på ngn:s blogg på några dagar, och nu när jag är in och läser dom bloggar jag brukar läsa, så ser jag vad som hänt. Men kära vän, så tråkigt :( :(
    Kram på dig
    Tänker på dig och kissen :)

    SvaraRadera
  12. Jamar som Stationskatternas matte att ibland är nuet fullt tillräckligt att klara av. Hoppas du får i dig lite att äta och kan sova lite då och då.
    Kramizar och tassklappar

    SvaraRadera
  13. Men åh, så sorgligt och vilken chock för dig! Först nu har jag sett det förfärliga som hänt dig! Blir så ledsen för din skull, tänker på hur du sett fram emot fredagarna. Man kan tycka att du haft nog med tråkigheter ändå, men livet är ju inte rättvist. Att så plötsligt och oväntat bli lämnad ensam...jag hoppas verkligen du har andra närstående som kan stötta. Och än en gång blir man påmind om hur livet kan förändras på en sekund. Just nu kan du bara ta en minut i taget, och leva igenom chocken. Det finns inga ord i världen som kan trösta. Stackars, stackars dig! Sänder i alla fall mitt djupaste deltagande i din sorg.

    SvaraRadera