tisdag 19 maj 2015

Jag fick mycket gjort idag med.

 

Min präst Eva har besökt mig idag och vi talade om Lennarts begravning på fredag. Blommorna är beställda också med ett litet kort från mig. Jag ville inte ha några band.

Det är ju en så kallad “Akt med Urna” och inte med kista. Han kommer att vila i  minneslunden efteråt. Det är precis som han ville.

Vi hade pratat om detta när jag blev sjuk. Det är tryggt att veta hur vi ville ha det. Att han skulle gå bort före mig fanns inte i min värld, men nu blev det så.

Nu ska jag fixa lite mat åt mig. Det blir bara lite korv och potatismos med lite gurkmix. Gott, enkelt och går fort.

Jag är rätt så slut både i huvudet och kroppen. Jag sov i två omgångar inatt med. Jag var uppe mellan 02:30 och 05:00 innan jag kom till ro och kunde sova några timmar till.

Ha en trevlig tisdag!

/Julia

16 kommentarer:

  1. Bra att Eva var på plats och ni fick gå igenom fredagen. Det känns alltid lugnare när man vet vad som ska ske.

    SvaraRadera
  2. Bra när man pratat om hur man vill ha det så det inte blir tjafs om det är många som ska bestämma, är ju så i vissa familjer. Känns bra att det blir så som man själv ville ha det.
    Även om det inte blir nån lång sömn så är det ändå bättre att få sova när man kan.

    Kramar & Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag behöver INTE tjafsa med nån, jätteskönt. Han var mitt livs kärlek och vi hade pratat om det. Allt blir som Lennart ville.

      Radera
  3. Så bra att Lennart får den ceremoni han själv önskade <3 Jobbigt att du var vaken så länge, de där vaktimmarna när man känner sig ”ensam i världen” kan vara väldigt påfrestande. Förhoppningsvis blir sömnen bättre med tiden.
    Korv med mos är en underskattad rätt, det skrev jag faktiskt om i senaste krönikan :-)
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut!
      Jag hanterar min sömnlöshet rätt bra, men visst är jag trött...

      Radera
  4. Vad skönt att du har Eva. Klokt av er att ni tänkte innan men visst är det märkligt hur det kan bli. Tror att det kommer att lugna sig lite med din sömn efter fredagen. God och enkel mat är bra! Mys lite extra med Amanda och ta tass om er.Nosbuffar och kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaqg tror också att det blir liiite bättre efter fredag. Amanda och jag gosar jättemycket :)

      Radera
  5. Ja, det måste i allt det svåra ändå kännas skönt att veta hur han ville ha det. Att inte behöva gå igenom sådana tankar och funderingar och försöka göra det på rätt sätt. Nu vet du att det du gör blir rätt. En trygghet i sig.
    Skönt att du har Eva som verkar rar och hjälper till så fint.
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Alla borde tala om hur de vill ha det efter döden. Tur att ni gjorde det. Men inte alla klarar av det. Jag brukar tala om döden - ofta. Jag jobbar ju med döden nära, men min man har aldrig velat tala om det. Och nu är det inte läge heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är alltid en trygghet att veta hur man ska göra. Det blir enklare för den som är kvar...

      Radera
  7. När min mamma dog fyllde jag i "det vita arkivet", för det hade hon gjort, och jag kände vad det underlättade. Min man säger att han inte bryr sig vad vi gör om han dör först, och kanske är det så. Själv känner jag att jag vill skapa en sista hälsning med utvalda psalmer och så. Men man är olika. Jag är glad att du känner en trygghet i det ni kommit överens om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ÄR bra att ha pratat om detta innan. Nu blir det så som han ville ha det.

      Radera
  8. Bästa Julia!
    Det var längesedan jag läste din blogg, men i morse innan jag gick till jobbet så läste jag det fruktansvärda att du mist din livskamrat. Jag beklagar djupt din stora sorg. Jag vet nu vad du går igenom och vilket fruktansvärt arbete som ligger bakom dej och även framför dej, med att reda upp saker och ting. Att du dessutom är rörelsehindrad gör ju inte saken enklare. Men av någon konstig underlig anledning så kommer det någon kraft, som man inte vet om att den finns när man drabbas av ett sådant dråpslag. Jag själv blev som en ”furie” när sorgen drabbade mej och mitt sorgearbete var att ”reda ut allt” vad gäller dödsboet. Tyvärr straffar det sej för det kommer ikapp till slut.
    Jag läste att du har många vänner som hjälper dej med det praktiska och även en Eva som kommer och hälsar på som du kan prata med. Det betyder väldigt mycket. Skönt att makens kollegor och chefer har hjälpt dej med det praktiska vad gäller försäkringar osv osv.
    Tänker på dej
    Kramis till dej och kissemissen
    Ann

    SvaraRadera
  9. Min sorg finns i "malpåse" just nu. Det är på nätterna jag har det som jobbigast, men jag har i alla fall Amanda som ger mig tröst.
    Det är jättefint att änglarna finns till min hjälp!

    SvaraRadera