Onsdagar är en av mina favoritdagar! När maken har ringt har halva arbetsveckan gått. Då är det egentligen bara på torsdagen vi är ensamma en hel dag kvar! Efter att veckan har hunnit så här långt, går resten fort!
Det är mulet idag också, men inte lika mörkt, som det har varit de senaste dagarna. Det finns några ljust blåa gluggar i allt det gråa på himlen. Tänk om solen kunde visa sig en stund. Jag kan ju alltid hoppas på det i alla fall. Jag vill inget hellre än att få sol i ögonen och bli tvungen till att dra ner rullgardinen så jag ser vad som finns på skärmen!
Jag börjar alltid dagarna med morgontoalett, bäddning och sen gör jag iordning först Amandas, sen min frukost. Jag knäpper på datorn och bläddrar igenom tidningarna för att se om det har hänt nåt speciellt sedan igår.
Idag läste jag i Aftonbladet att rätt så många Poliser reser privat med kollektivtrafiken på sina tjänstekort. Jag citerar Aftonbladet: “Enligt både polisens föreskrifter och Storstockholms lokaltrafiks, SL:s, regler får poliser bara åka gratis när de är i tjänst.
På 40 minuter ser vi ett 50-tal poliser gå genom spärrarna med sina tjänstekort vid Rådhusets och Mariatorgets tunnelbanestationer. (T-bane stationerna närmast de två största Polishusen i Sthlm, min anmärkning!)
– Det här att åka gratis med tjänstekortet utnyttjas regelmässigt. Men det finns poliser som betalar för sig, säger en polis till Aftonbladet.”
Och nu lite nostalgi! Artikeln fick mig minnas mina två säsonger på Gröna Lund. Jag jobbade extra där säsongerna 1978 och 1979, på vad som då hette Cinema2000, (jag vet inte om den finns kvar alls efter så många år). Attraktionen var helt ny 1978 och gav en mycket spännande och annorlunda filmupplevelse för besökarna.
Bioduken var ett halvt klot och besökarna stod “mitt i händelserna” när filmen rusade igenom häftiga platser, som Grand Canyon med flyg, olika bergochdalbanor och annat lika spektakulärt. Det var film överallt Många trodde att “vi” trixade med golvet de stod på, då flera förlorade balansen under den 20 minuter långa filmen.
Även här fick alla poliser och journalister gå in gratis med sina familjer på sina tjänstekort. Att mamma, pappa och 2-3 barn inte var i tjänst var ju uppenbar, men dessa instruktioner fick vi av ledningen för Grönan då jag jobbade där. Poliserna var ju våra vänner, som hjälpte till med ordningen både i uniform och utan och journalisterna skrev och gjorde reklam för den nya attraktionen.
Här finns flera artiklar om gratisåkande på icke tjänsteärende för poliser. Detta är tydligen en känslig fråga, men faktum är att poliser inte får utnyttja sina tjänstekort för privata resor i kollektivtrafiken, varken i Sthlm eller på andra håll i landet. Gör dom det är det en skattepliktig förmån och ska tas upp i deklarationen.
Det är flera tidningar som tar upp problemet. DN, Expressen och SVD. Alla de fyra största är av samma åsikt.
Ni får förlåta dagens svammel som fick mig att minnas ett mycket roligt extraknäck. Det var tack vare mitt jobb på Grönan som jag mötte min älskling 1979. Jag blev god vän med hans syster som jobbade i sjukrummet och plåstrade om skrapade knän och andra mindre olyckor. Det var hemma hos henne jag träffade maken. Jag visste inte ens att hon hade några syskon, men en dag då jag var på besök fanns mannen i mitt liv där! Det var kärlek vid första ögonkastet för oss båda! Och resten är historia, som det heter !
Ha en trevlig och förhoppningsvis solig onsdag!
När kärleken slår till kan den verkligen slå hårt, hihi! Kul minne!
SvaraRaderaNu har vi bara två morgnar till att gå upp, veckorna går så fort.
Kramizar & Nospussar
Ja, kärleken slog hårt, vi har varit tillsammans drygt 35 härliga år vid det här laget :)
RaderaVi får frukost allra först innan matte gör något annat, vi är ganska "på" och hungriga! Sen kan man gosa lite ordentligt! Härligt när kärleken drabbar en! Nosbuffar
SvaraRaderaDen slog ner som en blixt från en klarblå himmel :)
RaderaMinnas tillbaka är för det mesta härligt och att få läsa hur andra träffats är verkligen spännande :) Det finns så många sätt :D
SvaraRaderaAtt träffa sin själs berusning hos vänner är väl ganska vanligt :)
SvaraRadera