tisdag 28 april 2015

Mardröm!!!

 

Mitt liv har blivit till en levande mardröm!

Jag fick besök igår av två poliser, som berättade att att min älskade make och Amandas husse, Lennart, hastigt och mycket oväntat avlidit.

20150228_163949-001

Han fick tydligen andningsbesvär på väg till jobbet och kollapsade. Trots all tänkbar hjälp både på plats och sjukhus gick inte hans liv att rädda! (Mer detaljer kommer när jag orkar uppdatera!)

Uppdatering:

Efter att jag har talat med hans läkare på intensiven har jag fått veta att det var en massiv blodpropp i Lennarts lungor som satte stopp för hans liv. Läkarna gjorde verkligen allt i sin makt, utan att kunna hjälpa honom. En liten tröst är dock att han inte hade ont.

Så här sitter vi, Amanda och jag, mitt i den värsta tänkbara mardröm, som kunde drabba oss. Ni får ursäkta, men just nu är bloggen inte min första prioritet.

/Julia

7 kommentarer:

  1. Men lilla vännen!
    Jag kan tyvärr inte säga eller göra något som kan lindra chocken och den förlamande sorgen du måste känna, men jag tänker mycket på dig och Amanda!
    *en lång, lång kram*
    //Eva

    SvaraRadera
  2. Det finns ju inga ord som räcker till <3. Så hastigt och chockartat och allt man skriver låter så tafatt..Hoppas att du har fått all den hjälp och det stöd du behöver.
    Är det något vi kan göra få du säga till.
    Vi tänker på er.<3
    Kramar och Tröstbuffar från matte Helén och oss



    SvaraRadera
  3. Det är så hemskt och chockande.
    Vi beklagar och lider med dig.
    💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙💙
    Var rädd om dig.
    Tänker på er.

    Kramar och Nospussar i massor
    Tina & Aamor

    SvaraRadera
  4. <3 Så svårt att finna ord mitt i det ofattbara. Känner så med er! Stor kram från matte Karin och mjuka fina tassklappar från Stationskatterna. <3

    SvaraRadera
  5. Jag är en av dina anonyma läsare men måste ändå skriva något. Så otroligt ledsen för er skull, ni har haft ett ovanligt kärleksfullt förhållande, och det har varit trevligt att få följa er vardag under åren. Så omtänksamma och varma mot varandra. Jag förstår att din sorg och chock just nu är oerhört stor. /Lena

    SvaraRadera
  6. Åh Julia! Jag önskar att jag kunde vara hos dig och hjälpa och trösta. Detta är det värsta som kan hända, och nu har det drabbat dig. Och stackars Lennart, som rycktes bort alldeles för tidigt. Har du någon i din närhet som kan hjälpa dig?
    Många tröstande kramar från Gunilla

    SvaraRadera
  7. Det finns ju inga ord som räcker till när något sådant här händer. Mattes mamma rycktes bort på samma sätt för 2 år sedan.
    Skickar massor av tröstekramar och tassklappar

    SvaraRadera