Idag har min biståndsbedömmare äntligen varit här. Liksom min präst Eva. Det var jätteskönt att ha Eva i "min" ringhörna. Ett öra till som lyssnade. Någon som jag kan prata med och litar på till 100%!
Vi pratade om mycket. En av de viktigaste frågorna var att jag verkligen behöver bostadsanpassning för att kunna bo kvar här ensam. Jag kommer ju inte ens ut genom ytterdörren utan hjälp. Tänk om det börjar brinna... Jag lär väl dö innan "nån" hinner hjälpa mig. Jag måste ju kunna ta mig ut ur huset på egen hand!
Mitt liv skulle bli mycket enklare om jag kunde ta mig ut själv, vilket är en omöjlighet idag. Sist jag var ute ur huset var vår sista helg tillsammans och det var för nästan en månad sen!!!
Vi talade om att jag vill ha ledsagning en förmiddag i månaden för att ordna med mina ärenden. Inte bara att jag vill kunna handla själv, utan mycket annat också. Gå till banken och biblioteket till exempel.
Visst kan jag klara mycket via datorn och jag har all min sociala liv med er, mina vänner, via nätet och mobilen, men jag träffar sällan någon personligen. Visst kommer hemtjänsten en gång om dagen, men det är sällan de behöver göra nåt för mig, annat än att hämta min post dagligen. Jag vet ju inte ens vad jag kan eller får be dem om... Det måste jag ju också få klarhet i.
Nåja, det löser sig säkert också. Allra först ska jag klara av Lennarts begravning imorrn. Sedan tar mina "änglar" och jag en sak i taget. Vi har betat av en hel del redan. Lägenheten är uppsagd och ska tömmas för att sedan städas till sista juni.Telefon och bredband m m är också uppsagda. Elen kommer att sägas upp till sista juni.
Som sagt, vi klarar det en sak i taget. Det är jag säker på. Men det hade aldrig gått utan det skyddsnät på 4-5 personer som jag har till min hjälp!
Tack för att ni finns!
Vi önskar er en fortsatt trevlig torsdag!
/Julia
Det är mycket att göra, så många trådar att dra i, man skulle önska att du fick lite mer ro och tid att förbereda dig inför begravningsakten. Samtidigt är det kanske på ett sätt bra att du är upptagen, man behöver skingra tankarna ibland. Men det får inte bli för mycket. Tur att du har dina änglar som kan hjälpa dig så att du får den hjälp du har rätt till!
SvaraRaderaMånga kramar och klappar <3
Mina änglar är underbara och mycket duktiga med att hjälpa mig!!!
RaderaHoppas du får den hjälp du behöver med handikappanpassningen. Att du ska kunna ta dig UT på egen hand måste ju anses vara av hög prioritet och ledsagning minst en gång i månaden ska du ha för att du ska ha ett MINIMUM av god livskvalitet ditt handikapp till trots. Jag har studerat mycket socialrätt och handikapprätt på högskola och varit god man till en kvinna och vet att ibland får man kämpa ordentligt för att få det som handikappet kräver för ett gott leverne. Hör gärna av dig om du skulle stöta på patrull angående dina önskemål.
SvaraRaderaKommer tänka extra mycket på dig i morgon då du ska ta farväl av din make/Varma hälsningar Lena
Tack, vem vet om jag inte hör av mig om jag behöver!!!
RaderaDet känns så bra för oss att du har dessa personer som hjälper dig när vi bor så långt bort och det måste kännas väldigt bra för dig att ha dom till hjälp, de är guld värda.
SvaraRaderaAtt du måste kunna ta dig ut själv är ett måste och hoppas verkligen att du inte behöver kämpa med det.
Du får tänka ut vad du behöver och skulle det vara mer än det som är bestämt i början måste du väl kunna lägga till det.
Vi kommer att tänka på dig hela dagen i morgon och hoppas att du kan känna nått av vårt tankestöd.
Kramar & Nospussar
Klart att du måste komma ut OCH så klart kunna åka iväg och handla eller något annat, tycker det låter lite med en förmiddag i månaden men vi vet ju inte, ta hjälp av Svens matte om det blir svårt. Så skönt att du har bra stöd i närheten.
SvaraRaderaImorgon finns du i våra tankar hela dagen. Nosbuffar och kramar
Tack, vänner!
RaderaSå många praktiska saker att ta tag i, men ni har kommit en bit på väg. Att ha någon med vid samtal är alltid bra, för då har man hjälp att minnas vad som sagts och att följa upp med följdfrågor om något känns oklart. Eva, precis som dina övriga hjälpsamma vänner, är guld värd! Kommer att tänka på dig imorgon. Varma kramar! Stationskattmatte.
SvaraRaderaTack, vännen!
RaderaHoppas du får all hjälp du behöver så att du kan bo kvar och framför allt får livskvalitet! Skönt att du får hjälp.
SvaraRaderaVi tänker på dig extra mycket i morgon, hoppas det går bra med allt runt omkring.
*kramar och nosbuffar*
Tack, vännen!
RaderaDet känns bra att biståndshandläggaren har givit sig tillkänna. De kan göra mycket - och det ska de göra också. Att få stugan handikappanpassad är en del i det. Du måste kunna ta dig ut. Det skulle göra din sociala tillvaro rikare. I morgon är det en tung dag, men jag tror det kommer kännas bättre när den är över.
SvaraRaderaDet tror jag med!
RaderaNaturligtvis måste ditt hem anpassas så att du kan bo och kunna gå ut, om inget annat bara för att sitta ute i trädgården en stund. Och även om mycket av ens sociala finns på nätet vill man ju så klart träffa folk och bara få komma ut ibland. Hoppas allt går vägen och att du får den hjälp du behöver och vill ha. Kramar
SvaraRaderaVi tänker lite extra på dig och Amanda imorgon <3
Tack så mycket!
RaderaAtt du ska kunna ta dig ut är så självklart, jag blir väldigt förvånad att läsa att du inte haft den möjligheten hittills. Du har ju ändå varit ensam på vardagarna. Jag kommer, precis som de andra, tänka extra mycket på dig i morgon, som kommer bli en så tung och svår dag. Men att du tycker så mycket om din präst talar för att det mitt i mörkret ändå kommer finnas ett ljus, att hon kommer hålla ceremonin med tonvikt på all glädje han gett dig.
SvaraRaderaStor kram till dig från mig!
Jag kunde ju komma ut på helgerna i alla fall, men jag måste kunna komma ut själv om och när jag vill.
RaderaTack för styrketankar!
Skriver som alla andra att det är ju klart att det måste ordnas så att du kan ta dig ut på egen hand !
SvaraRaderaHoppas också att det inte kommer bli något krångel med det som drar ut på tiden.
Tassklappar o Kramizar
Det fixar sig nog så småningom.
Radera