Jag vaknade mitt-i-natten av att jag har ont. En typisk reaktion på gårdagen. Min kropp gillar inte att sitta och frysa och dessutom vara arg. Jag smög upp och här sitter jag med nybryggd thé, ett par mackor och en värktablett. Smulan och Amanda har gått tillbaka till husse efter att ha avsmakat osten på mina mackor. De har inte sovit färdigt! Husse ligger ju och sover, precis som man ska göra på natten. Lika bra att gå och göra honom sällskap, tyckte de.
Jag gick och la mig tidigt och somnade nästan genast. Jag orkade helt enkelt inte vara uppe. Vilket innebar att jag vaknade efter 5 timmars sömn, med lågt blodsocker och ganska hungrig. Jag orkade inte äta så mycket av middan igår. Det blev lite slarvigt med maten igår, för nån lunch blev det inte att tala om, lite frukt bara. Färdtjänsten borde ha kommit 12:30.
Jag vill tacka för all uppmuntran inför min eventuella starroperation. Jag behöver det verkligen. Man är ju rädd om sin syn, men jag inser nu att jag egentligen använder mitt högra öga för att se och läsa med. Jag gjorde ett test igår, när vi var hemma igen och efter att jag satte i linserna. Jag höll för mitt högra öga och insåg att jag verkligen inte ser speciellt mycket på mitt vänstra. Det var en smärre chock att få det svart på vitt vid undersökningen igår bara.
Visst visste jag att jag inte såg speciellt bra på vänstra ögat, men inte att jag såg så dåligt. Jag har bara inte tänkt på det förrän nu, när ögonsköterskan påpekade att hon nästan inte kunde se igenom min grumliga lins. Självklart egentligen, kan kon inte se in och se min ögonbotten i ögat, kan jag ju inte heller se ut genom samma grumliga lins. Jaja, hon måste tala med ögonläkaren och jag kommer förmodligen att kallas för vidare undersökning.
Nu ska jag ära färdigt och sedan smyga tillbaka till sängen och försöka sova lite till, om nu jag får plats i sängen. Vilket inte alls är säkert, förmodligen är min del av sängen upptagen av två djupt sovande tjejer, som förmodligen inte gärna vill flytta på sig. Ja får väl se.