Go'morron soliga fredag!

 

Solen skiner redan nu på morgonen, men det är lite kyligare ute, termometern har krypit upp till 13,8 grader ändå.

Idag blir det till att vänta igen. Precis som alla andra fredagar. Vi längtar mycket efter maken/husse efter hans arbetsvecka. Jag vet att han längtar lika mycket efter oss. Jag är lite nyfiken på vad brevbäraren har haft med sig under veckan. Visserligen väntar jag inte på något speciellt, men jag vet ju aldrig vad maken hittar på eller inte berättat om .

Jag har pratat med min väninna, hon har fått komma hem, men hon mår inte speciellt bra. Tur att hon har assistent dygnet runt (det har hon annars också), nu är assistenten viktigare än någonsin. Det var hon som ordnade så att min väninna fick komma till sjukhuset i några dagar. Nu gäller det att min väninna får tag på rätt psykolog att prata ut med. Att hon får ur sig allt hon mår dåligt av. Någon hon litar på och vågar öppna sig för, någon som kan hjälpa henne. Jag håller tummarna att hon får den hjälp hon så väl behöver och inte bara medicin. Även om det kan hjälpa lite för ögonblicket. Hon måste få bearbeta allt som har hänt det senaste tiden. Visst är jag bra på att lyssna, men jag kan ju inte göra mer. Dels bor vi så långt ifrån varandra, dels har jag inte den utbildning som behövs.

Vi ska inte göra så mycket medan vi väntar, bara ta ett varv med sopborsten genom rummet för att få upp lite dammtussar och annat som har hamnat på golvet under den gångna veckan. Jag har gjort hälften av mina övningar, resten gör jag efter städningen. Jag ska nog vila lite också, om jag nu kommer ihåg det. Jag har en tendens att glömma bort det och när jag kommer på att jag skulle må bra av lite vila är klockan för mycket, ingen idé att gå och lägga mig vid fem snåret. Jag vill inte vända på dygnet.  Det är lätt gjort annars om jag inte ser upp. Jag har ju inga direkta tider att passa förutom mat och medicintiderna. Dem håller jag stenhårt däremot, det är säkert därför mina sockervärden är helt normala. Förmodligen är det dags igen att trappa ner mina Metformin ytterligare, jag äter ju bara 4 om dagen sen ett år tillbaka. Mitt piller mot farliga blodfetter har jag också fått sluta med sedan sist jag var på läkarbesök. Jag får se vad hon säger den här gången, jag ska till henne den 12 oktober igen. Jag går 2 gånger om året.

Nu är det lika bra att jag sopar av golvet medan Smulan och Amanda sover. Sopborsten är skojsig att jaga… Det tar längre tid om dom ska “hjälpa” till .

Ha en riktigt fin fredag!

/Julia