Som en del av er redan vet, har jag haft några riktigt jobbiga dagar sedan mitten av förra veckan. Ett tag såg det ut som om jag skulle bli "utslängd". Att inte veta om man får tillbringa kommande dagar som rullstolsburen uteliggare eller att få vara kvar, var rena helvetet.
Situationen har löst sig och jag får stanna där jag är ett tag till. Förhoppningsvis enda tills mitt lilla hus blir färdig.
Jag har haft besök av en tjej från Bostadsanpassningen i onsdags, Per och jag mötte upp henne där, och hon insåg snabbt att jag inte kan flytta tillbaka förrän dörröppningar, trösklar och sånt är åtgärdade.
Per har engagerat snickare, som är beredda att börja jobba snarast, men kommunen måste säga sitt först.
Förhoppningen är att det inte dröjer så länge till innan jag är hemma igen. Jag saknar Amanda oerhört mycket och längtar hem.
Nu ska jag vila efter all psykisk påfrestning, försöka andas ut och bara vara. Det vore skönt att kunna sova en hel natt utan mardrömmar!
Jag önskar er alla en fortsatt solig fredag och en jättetrevlig helg!
/Julia