Min vardag lite huller om buller i en liten stuga i 08-buschen! En rullstolsburen sjukpensionär.
söndag 11 oktober 2015
Bara ett livstecken...
Jag vill bara tala om att jag lever, är kvar på Magnolian och väntar på att få komma hem. Sötaste Fröken Amanda är kvar i jourhemmet och mår som en prinsessa, tack gulliga P med familj för hjälpen!!! Bostadsanpassarna ska fixa dörrarna i veckan som kommer och sedan lär allt annat gå i turbofart, hoppas jag i alla fall. Jag hoppas också att jag får stanna här till allt är klart.
Ha en fortsatt trevlig söndag och fortsätt att hålla tummarna ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller tummarna för att allt går i turbofart från och med nu. Tror Amanda längtar efter sin matte även om hon har det jättebra nu också.
SvaraRaderaTack!!! Vi längtar säkert lika mycket :)
RaderaJa, hoppas verkligen att det nu går i turbofart, kan tänka mig hemlängtan hos både dig och Amanda. Borta bra men hemma bäst, så är det :)
SvaraRaderaNospussar
Hemma ÄR bästast!!!
RaderaYeah, äntligen börjar det hända nått ;-)
SvaraRaderaHoppas ni snart kan komma hem och träffas igen för det är ju rätt länge nu ni varit ifrån varandra.
Kramar & Nospussar
Ja, det är rätt så länge sedan vi kelade sist...
RaderaHär håller vi också tassar och tummar och tår i kors för att ALLT går med Turbofart med huset !!
SvaraRaderaTassklappar o Nosbuffar
Ja, gör det :)
RaderaSå bra att det börjar hända ngt iaf, och att du och Amanda snart får ses igen
SvaraRadera*Vi hoppas....
RaderaVad härligt att de har börjat nu, vi håller också tassarna hårt för att det går med turbofart!
SvaraRadera*nosbuffar*