Väderprognos för 5 dagar

torsdag 7 maj 2015

Änglar finns!!!

 

Igår var Lennarts VD här igen tillsammans med en av Lennarts arbetskamrater med lite post och annat. Han är till stor hjälp för mig just nu. Tack Per för att du finns, vill och orkar!

Dessutom kom min präst Eva förbi för en pratstund också. Det är så skönt att få prata med henne. Jag behöver inte hålla “fasaden” inför henne. Jag kan visa min nakna förtvivlan utan att behöva hålla igen. Vi fixade en del papper också. Eftersändning av posten från “stan” hit bland annat. Allt som skulle skickas tillbaka tog hon med sig för att lägga på postlådan.

Idag träffades A och jag för en snabb fika. Hon hade hembakta bullar med sig och de var himmelska! Amanda tyckte lika mycket om henne som jag! Sötaste Fröken parkerade sig i hennes knä och njöt av att få gos och lite godis. Jag var förvånad att hon åt den, för Amanda äter inte godis i nån form egentligen. Hon tycker inte om nån sort som hon har fått ännu. Det var Smulan som var vår gottegris!

Vi pratade och jag skrev på en del fullmakter som ger A rätten att hjälpa mig. Hon har även fått med sig mitt körkort. Vem vet om hon behöver min legitimation också för det som hon uträttar för mig!

Käraste A! Vi är dig evigt tacksamma för att du ställer upp för oss! Tack för att du finns, orkar och vill hjälpa oss!

Jag mår sådär just nu, det kändes tryggt att träffa A. Jag önskar att jag kunde sova och äta lite bättre, men det kommer väl det med så småningom.

Vi önskar våra vänner en solig torsdag! Var rädda om er och varandra!

/Julia

onsdag 6 maj 2015

Just nu är det inte kul…

 

När jag klarar ett hinder inser jag snabbt att jag har minst 1000 kvar. Jag vill somna och vakna igen om nån månad, då allt är klart!

Det känns inte kul alls nu, men jag har vänner omkring mig, så det kommer nog att gå bra…

Jämförelsen med att jag försöker bestiga Mount Everest med rullstol är sann. Sann för mig för ögonblicket! Vissa av mina måsten och bekymmer känns oöverstigliga just nu!

Ha en fortsatt solig onsdag!

/Julia

tisdag 5 maj 2015

Bara en liten hälsning!

 

20150504_220331

Efter att vi har fyllt på vårt gos konto till råge i sängen på kvällarna, passar Sötaste Fröken Amanda på att ligga och ta sig en liten lur i min tomma rullstol. Hon gillar att ligga i den och jag når henne om vi skulle vilja gosa lite till. Sen gäller det för mig att flytta henne försiktigt om jag skulle behöva gå upp, fast oftast flyttar hon på sig självmant utan min hjälp. Hon vet ju att jag behöver rullstolen mer än vad hon gör.

Idag är det en liten “mellandag” då jag inte har akuta måsten. Onsdag och torsdag blir mer händelserika. Men mer om det längre fram.

Vi ska bara ta det lugnt, busa lite om Amanda vill, lyssna på en bra bok med lite ljuv musik i bakgrunden.

Ha en trevlig tisdag och var rädda om varandra!

/Julia

måndag 4 maj 2015

Idag går mitt liv i 190!!!

 

En förfärlig vecka har gått sedan Lennart så hastigt lämnade oss och vi lever fortfarande. Det är lite si och så med både sömn och mat för min del, men det måste ju gå.

Idag hade jag besök av min präst Eva (igen) och vi ordnade med Lennarts begravning!

Det kommer att bli en enkel “akt med urna”, den 22:a maj klockan 11:00, och Eva kommer att hålla i ceremonin, vilket jag är mycket tacksam för.

Dessutom har vi hjälps åt och ordnat med posten. All post gick ju till “stan” förut, men nu kommer den hit istället om några dagar. Jag måste fylla i några papper och skicka tillbaka dem innan allt är klart!

OCH jag har beställt mat åt Sötaste Fröken Amanda och får den hemkörd, troligtvis redan imorrn. Nåja jag lär väl få se hur och OM det fungerar.

Jag tycker att jag har gjort nog för idag, så nu ska jag lägga mig på sängen med en bra ljudbok och gosa med Amanda.

Ha en fin måndag och var rädda om varandra!

/Julia

söndag 3 maj 2015

Ännu en dag har gått!

 

Vi har klarat ännu en dag, Amanda och jag, i vår förtvivlan! Tankarna mal runt i huvudet och med alla måsten jag har framför mig känns som om jag skulle försöka bestiga Mount Everest med rullstol!

Den ena efter det andra “viktiga” dyker upp och just nu känns det som om jag måste skriva en lång lista på alla måsten!

Jag ska försöka koppla bort allt för idag i alla fall. Jag har pratat en lång stund med en vän som har lovat att hjälpa mig med en del praktiskt. Det är jag henne evigt tacksam för! Tack käraste A för att du finns!!!

Allra först ska jag träffa “min” präst Eva imorgon och ordna med det praktiska runt Lennarts begravning. Tur att vi har pratat om allt sånt här och vet hur vi ville ha det. Att han skulle gå bort före mig, fanns ju inte på kartan i min värld. Men nu blev det så och visst känns livet orättvist just nu. En sak är en lättnad dock, det är att Eva har lovat att ta hand om själva ceremonin.

Det gäller att kavla upp ärmarna och försöka ta tag i allt annat praktiskt i tur och ordning, men en en sak i taget ändå. Jag måste ju!

Amanda tar tass om mig så gott hon kan. Hon är en stor tröst i min förtvivlan. Jag har tur som har henne!

Var rädda om varandra och ha en trevlig söndag!

/Julia

lördag 2 maj 2015

Nu vet byn också!

 

Det är städdag i byn och jag har fått påhälsning av några grannar redan igår kväll. Idag kom flera, bland annat Nina som sitter i styrelsen och beklagade Lennarts bortgång. Han var ju omtyckt här ute också!

Hon frågade om jag ville att hon skulle meddela resten av byn att han inte finns mer under lunchsamlingen. Jag tackade och drog en lättnadens suck. Nu slipper jag skriva det på föreningens hemsida.

Grannar som jag inte trodde att de brydde sig, ack så fel jag hade. Jag har bara fått kärlek från dem som jag hittills har träffat.

Alla  i byn får veta vad som har hänt och jag får säkert några hjälpande händer härifrån också. Nu gäller det att få lite struktur på mitt kaos, men med små små steg i taget så…..

Vem vet om vi, Amanda och jag , kommer att kunna börja leva en vacker dag igen.

Hemtjänsten tittar till mig morgon och eftermiddag och det är skönt. Inte för att jag behöver hjälp med så mycket, men det är skönt att få se och prata med någon.

Ha en trevlig lördag!

/Julia

fredag 1 maj 2015

Ännu en dag…

 

…har gått i förtvivlans tecken. Amanda och jag orkar bara finnas i nuet och tar minuter i taget. En sak är säkert att Sötaste Fröken både äter och sover bättre än matte. Det är så skönt dock att det finns änglar runt mig trots allt!

Många människor som har varit okända för mig, eller ni bloggkompisar, alla ni som vågar höra av er! Tack för att ni gör det, det betyder mycket för mig! Tack för att ni finns!

Var rädda om er och varandra!

/Julia