Vi hade besök av in ovanligt ilsken Åskar och med sig hade han Ösregn på morgonkvisten. Ett tag var den rakt över oss. Jag läste på nätet att den hade slagit ner i Brottby som ligger ganska nära oss. Som tur är, är ingen av oss åskrädda. Amanda verkade mest irriterad över att bli väckt av ovädret. Jag klappade henne från vänster och husse från höger och hon somnade om, bara för att bli väckt igen efter en liten stund. Det värsta drog förbi rätt snabbt, fast vi både såg blixtarna och hörde muller ganska länge.
Det värsta är att det är lika klibbigt och varmt (+25,3) efteråt. Nåja det är nån grad svalare, men inte många. Tur att det blåser lite i alla fall.
Jag mår rätt så bra efter gårdagens äventyr. Visst gör det ont, men inte värre än att jag kan hantera det. Jag äter ju jättestarka värktabletter nu och har fått extra snabba värktabletter att ta till vid behov, men dem har jag lyckats låta bli än så länge.
Jag är nöjd med hur jag kan kravla i säng, men det är jobbigt om jag måste upp på natten. Då är jag både trött och halvvaken. Men det fungerar rätt så bra ändå.Hoppas att det går lika bra när jag är ensam. Hemtjänsten har jag inte anlitat än. Jag får se hur det blir på måndag. Maken jobbar en vecka till, sedan har han tre veckor välbehövlig semester.
Jag fick veta genom ett anslag på Magnolian att jag har rätt att åka med Waxholmsbolaget kostnadsfritt med min färdtjänstkort och får ha med mig en följeslagare, precis som när jag åker med rullstolstaxin. Vi kanske hittar på nåt bus på semester. Stockholms skärgård är ju så fin och nån utflykt blir det kanske med nån av deras modernare handikappvänliga båtar.
Förr om åren hade vi ofta köpt månadskort på Waxholmsbolaget under semestern, bara för att njuta av sjöresorna. Vi har några favoriter. Sandhamn, Norröra och Arholma är bara tre av dem. Vi får se hur det blir. Jag måste ju i förväg vet hur framkomligt öarna ör för oss i rullstol.
Ha en fortsatt trevlig söndag!
