torsdag 27 november 2014

Jag vill så gärna…

 

9thursday20

… men kan inte och det driver mig till vansinne!!!

Jag har alltid älskat att handarbeta, speciellt sticka, hela mitt vuxna liv har jag gjort många varma plagg till oss båda! Men min stroke har gjort, att jag inte kan göra det längre. Jag har provat flera gånger, utan att ha fått till det. Min vänstra hand vill inte alls som jag vill. Jag har ju suttit och behövde knappt titta på vad mina händer gjorde, när jag hade stickor och garn i dem. Jag stickade medan vi såg på TV eller lyssnade på bok.

Nu har jag åter tänkt att försöka ännu en gång. Bara att lägga upp 40 maskor har tagit mig drygt en timme, men jag har gett mig katten på att jag ska klara det. Första varvet är halvfärdigt och jag är helt slut på grund av den hårda koncentrationen arbetet kräver. Jag vet ju att det går lättare när första varvet är klart, så jag kommer att kämpa vidare. Förhoppningsvis slänger jag inte garn och stickor i väggen och ger upp än på en stund, men jag är så frustrerad över att jag inte kan. Att min hand inte lyder min vilja. Visst klarar jag mycket med min trasiga vänsterhand, men stickningens finmotorik verkar vara för mycket.

Nåja, jag kan ju bara försöka och hoppas på att det ska bli lättare när första varvet är klart. Jag använder rätt så tjocka stickor (5½) och ett härligt luddigt mjukt (dyrt!) mohairgarn som har legat i många år, så det borde gå, men jag vet faktiskt inte hur länge jag orkar försöka denna gång. Här är en bild på ett av mina jättenystan på 350 gram (jag har en till som är ljusare), som jag vill använda till nåt varmt och gosigt! (Den ligger på min förra laptop och som ni kan se täcker den hela tangentbordet!)

PICT0441

Det värsta är ju att jag blir så ledsen och frustrerad av att inte kunna göra nåt som jag var så bra på förut. Att jag inte får min trasiga vänsterhand att lyda. Att min vilja inte når ända ut till handen och fingrarna längre. Jag tränar ju handen varje dag. Jag har lärt om mycket, som att plocka upp liggande mynt från bordet utan att fösa ut den till kanten och sånt. Men jag vill kunna sticka också!

Inget märkvärdigt alls, bara en vanlig enkel resårstickad halsduk som julklapp till maken. En sån gjorde jag under några timmar förut. Nu blir jag glad om jag klarar de första varven till att börja med. Det är lättare när man har lite mer än bara stickorna att hålla i.

Nu ska jag i alla fall lägga ifrån mig den en stund till och äta lite. Det har varit lite dåligt med mat idag på grund av projektet jag började på.

100_0208

Här ser min middag, det är ju torsdag!

Ha en fortsatt trevlig torsdag!

cat-nice-thursday /Julia

12 kommentarer:

  1. Envis är du ju! Förstår att det är jättefrustrerande eftersom det var något som var enkelt förut. Är virka lika knepigt? Garnet ser jättemysigt ut. Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Virka är nästan svårare, det är ju ännu mindre att hålla i, jag har provat det också :(
      Garnet är ljuvligt mjukt och "lyxigt"!!!

      Radera
  2. Tror du är inne på helt rätt spår, även om du blir frustrerad över att det tar tid. Låt det ta lite tid. Du kommer klara det. Din vilja är starkare än handikappet i din hand!

    SvaraRadera
  3. Måste kännas jobbigt att inte kunna när man vill så gärna men matte säger att hon kan skicka lite ovilja mot handarbete till dig, hihi. Nä det går väl inte lika lite som att kunna skicka iväg lite kraft och finmotorik till det.
    Hoppas du fixar det!

    Kramizar & Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tackar gärna för lite tålamod också. OM matte har något över och kan skicka ;-)

      Radera
    2. Tålamod har matte oftast väldigt gott om även om det tryter ibland men det brukar ta lång tid innan det kommer dithän.
      Vi provar att skicka lite av hennes för själv har jag inget alls, hihi!

      Kramizar & Nospussar

      Radera
  4. Min matte säger att hon sett på Youtube att man kan fingervirka massor av fina saker. Inte det samma som att sticka , men om tålamodet tryter googla på Finger Crochet :)

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gulligt av matte å ge mig tips, jag har sett nåt som kallas för "Arm knitting" hos en amerikansk garnfirma ganska nyligen, som jag har använt för mycket länge sedan, de skickar mail fortfarande några gånger per år.
      Jag ska absolut kika på tipset, se om det kan vara nåt :)

      Radera
  5. Till att börja med, en mycket perfekt torsdagsmiddag :)
    Och måste för det andra säga att jag är väldigt imponerad av att du tagit dig igenom första stadiet av stickningen även fast det var tufft och handen inte ville lyda. Det är styrka! Tålamodet är det enda som kan stoppa det ;) Förstår för här är inte alltid tålamodet det största.
    Hoppas att det fortsatta varven går bra :) Här kan jag ingenting om stickning alls.

    SvaraRadera