Lite grått, men det är plusgrader. Just nu visar termometern bara +1,8 grader än så länge.
Jag tror att vi behöver förtydliga oss för dem som inte vet hur vi bor. hur lång det var till marken, där Smulan föll/hoppade här om natten.
Här är några bilder från i somras. Amanda i samma fönster. Precis nymålad och därför stängd.
Det var det här fönstret, nu öppen med nätfönstret i. Som ni kan se är det inte speciellt långt till marken. Det var så här mycket fönstret blåste upp,
då Smulan hamnade utanför (bilden är fån i somras då nätet var isatt) från insidan, gott om plats för en äventyrslysten och nyfiken tjej att ge sig ut på upptäcktsfärd. För att inte tala om att skrämma matte till hysteri och oanade krafter mitt i natten.
Nu tänker jag inte ens fundera vidare på hur och varför. Maken har säkrat fönstret, så det absolut inte kan hända igen! Jag vill glömma händelsen så snart som möjligt!
Förhoppningsvis låter min kropp också att glömma. Jag har duktigt ont, fast idag känns det mer som träningsvärk. Jag har trots det tränat som vanligt i helgen.
Jag har till och med gå tränat utan bock, med bara maken som gick bredvid som stöd. Han sa att jag knappt höll i honom under min 15 stegs promenad. Det är ungefär så långt jag orkar gå själv utan att vila.
När jag är ensam törs jag inte chansa på att gå helt själv utan stödhjälpmedel. Lämnar jag rullstolen måste jag planera min promenad, jag måste antingen ha nån annanstans att vila efter ett tag eller orka ta mig tillbaka till min rullstol. Jag tar inga onödiga risker i min ensamhet.
Gårdagen ägnade vi åt TV tittande. Först längdskidtävlingar och skidskytte för att sedan se Nobelfetsligheterna med prisutdelningen och middagen.
Vår middag igår,
min goda kalops, som vi njöt av minst lika mycket som gästerna gjorde av Nobelmiddagen.
Jag beklagar, men efterrätten slukades innan jag hann föreviga den. Resterna av kalopsen får maken med sig hem till middag. Jag ska äta fisk till min. Smulan och Amanda lär göra anspråk på lite av den. Och självklart så ska jag dela den med dem.
Ha en mysig söndag!
Vi är glada över att det gick så bra. Hoppas träningsvärken och det onda ger med sig. Du är verkligen stentuff! Härlig dag igår, idrotta framför TV:n och Nobelmiddag, mysigt. Här är det grått, grått och grått så det får nog bli mys och TV-sport.Nosbuff
SvaraRaderaBra att ni börjar komma över eländet med fönster och vindar. Nästan så att jag skulle ha valt er mat före nobels. Jag gillar köttgryta.
SvaraRaderaHa en bra söndag och njut av varandra! Kramizar
Bra att ni börjar komma över eländet med fönster och vindar. Nästan så att jag skulle ha valt er mat före nobels. Jag gillar köttgryta.
SvaraRaderaHa en bra söndag och njut av varandra! Kramizar
Tur att det inte var högre fall för Smulan och att du hittade dina oanade krafter och klarade av att gå och få in henne igen !
SvaraRaderaDen där Kalopsen ser god ut tycker både jag och matte , här blir det lunchkorv , potatismos och majs till middag idag :)
Fortsatt trevlig/busig söndag :)
Maten ser smarrig ut, vi gillar kalops bägge två!
SvaraRaderaBra att husse säktrat fönstret nu så lilla madamen kan hålla sig inne, hihi!
Det är bra att du inte tar några riksker när du är själv men man måste prova på lite ibland och då får du ju göra det när maken är hemma, bra gjort!
Kramizar & Vovisar
Vi tycker att du är fantastisk som kommit så långt i din rehabilitering och tränar så idogt. Att kunna gå 15 steg utan stöd är ju jättebra - det betyder att du klarar en krissituation om någon sådan - vilket Gud förbjude! - skulle inträffa. Det är också tufft av dig att leva ensam i veckorna, trots ditt handikapp. En stor eloge till en stark kvinna!
SvaraRaderaMamma Gitte inflikar att hon också måste planera sina gångsträckor och se till att hon har viloplatser m.m. - men hon kan gå längre än du kan, cirka 50 meter i alla fall.
Vi hade också festmiddag till Nobel-banketten igår: pannbiff (egna, förstås), kokt potatis, vinsås och massor av goda grönsaker. Till efterrätt åt vi jordgubbar med vaniljsås... mmm!
Lilla Smulis. Så glad att hon kom till rätta igen!
SvaraRaderaInte konstigt att du hade träningsvärk efter det. Oavsett om du tänkte på det eller inte har du ju spänt dig i hela kroppen.
Stor kram.
Nosgos
Klokt att du planerar ordentligt innan du ger dig iväg utan stöd. Vi hoppas träning ger resultat och att du blir rörligare och rörligare och slipper värk.
SvaraRaderaHåller med övriga här, du är verkligen stark som håller igång, trotts ditt handikapp.
SvaraRaderaVilken tur att Smulan inte föll så långt ner iaf.
Här är det lugnet före stormen
Tass Tass
TUR att Smulan kom hem välbehållen :-)
SvaraRaderaFörstår din panik i situationen. Hoppas du snart känner dig bättre i kroppen.
Kram på dig
hejsan svejsan,pip och mure här.
SvaraRaderamatte har varit dålig och mure har varit dålig,och så gick vi tillbaka till blogspot igen!
www.lantligalivet.blogspot.com
Tror som Nea, att man spänner sig väldigt i en sådan situation. Hoppas att värken lättar snart. Så gott det såg ut med kalops! Fast missarna kanske föredrar när matte äter fisk? :) Kurr och burr.
SvaraRaderaSå bra att fönstret är säkrat nu. Tråkigt att du fortfarande lider av efterverkningarna av den dramatiska händelsen men fantastiskt att du kunde gå nästan helt utan stöd. Hoppas den värsta värken försvinner snart!
SvaraRaderaMiddagen ser ljuvligt god ut, är säker på att efterrätten var minst lika delikatt :-)
Kramar och tassklappar