Hej molniga torsdag!

 

Det är en molnig morgon, fast visst finns det blåa gluggar mellan molnen. Jag hoppas att solen får en chans att skina på oss idag med. Termometern visar +1,8 grader och de hårda vindarna har avtagit, skönt. Det finns rimfrost på taken som jag kan se från mina fönster, det hade kanske kommit en och annan snöflinga också, fast några spår annat än på taken finns inte av dem, så det är förmodligen bara rimfrost ändå.

Smulan gör allt för att hjälpa mig med dagens inlägg = hon är “i vägen”, gullungen.

Lite sömnig, men väldigt gossugen.

Klart att jag måste ägna mig åt henne en stund när hon ber så vackert. Jag har ju ingen chans att skriva när hon sitter som hon gör på bilden.  Hon spinner så högt som bara hon kan. Många gånger hör min man henne spinna när vi talar i telefon om Smulan sitter ganska nära mig.

Nu kom Hacke för att äta lite av talgbollen och honom kan inte Smulan motstå att titta på lite närmare. Så nu sitter hon med nosen tryckt mot fönsterrutan. Lite synd att Hacke flög sin väg. Äsch han kommer tillbaka och småfåglarna bryr sig inte, om jamisarna sitter stilla på insidan av fönstret. Vilket dom gör ofta under dagen. Jag behöver bara säga “pippi” så tittar dom mot fönstret var dom än är.

Vi matar fåglarna och det har vi gjort nästan varje vinter sedan de dryga 20 år vi har byggt vår lilla stuga. Speciellt de snörika vintrarna behöver de lite extra mat.

Jag såg film igår men inte Twilight, utan den här.

Ett öde från händelserna den 11 september 2001 i New York.

Huvudrollen spelas dock av samma skådespelare som spelar Edward i Twilight Sagan, Robert Pattinson. Resten av skådespelarna är också mycket välkända. Bland andra Pierce Brosnan, så långt ifrån 007 i den här rollen som det bara är möjligt, och Lena Olin är väl de två mest kända av dem.

Jag övergav dock inte Twilight Sagan helt och hållet, utan lyssnade lite på den första boken igen i sängen. Mysigt att somna till med en kelig Amanda som sov på min mage och en lika kelig Smulan tätt intill mitt huvud. Det var bara att klia hakor och bakom öron i stereo. Vilken tur att jag kan klappa kisse med vänstra handen också nu mera!

Vi har sovit gott och igen hela natten. Jag vaknade utsövd vid ½7. Härligt! Min värk har nästan förvunnit helt, men inte “sockerdrickan”. Den känslan är egentligen inte värre än vanligt, men jag är mer medveten om den. Äsch den går väl över den också eller så glömmer jag bort den, som jag gör annars.

Nu bröt solen igenom molnen, bäst att jag passar på att vädra lite.

Ha en trevlig torsdag!

/Julia