Ja, här sitter jag igen 
Nu har detta hållit på länge. När jag lyckas sova igenom natten några nätter vaknar ju hoppet att nu äntligen är det slut med nattvaket… men inte då.
Fast det är egentligen inget att hetsa upp sig för. Jag har ju inga tider, annat än mina medicin-tider, att passa. Ändå kan jag inte hjälpa att jag inte trivs med att behöva vara uppe på nätterna.
Det är speciellt jobbigt på helgerna. Hur tyst jag än är, så vet jag att jag stör maken när jag går upp och lägger mig igen några timmar senare. Men det är nog värre om jag vrider och vänder på mig i sängen utan att gå upp. Jag tror att jag stör honom mer då.
Nej, jag ska vara uppe ett tag till för att sedan försöka sova några timmar.
Usch, jag hatar att vara vaken om nätterna. Tror det har att göra med att jag var det när jag var yngre. Tack och lov bor jag ju själv (med katter så klart) så jag stör ingen.
SvaraRaderaHoppas att John Blund kom fort. Det blir ju jobbigt att fara upp och ner på nätterna.Hoppas att ni får en fin dag idag.Nosbuff
SvaraRaderaMatte vaknade också mitt i natten, 04 men hon var bara snabbt uppe och sen snabbt i säng igen.
SvaraRaderaHelt rätt att det stör mer om man ligger kvar och vrider och vänder på sig.
Hoppas du fick lite mera sömn senare.
Kramizar & Vovisar
Det var ju tusan också så envist det är, det där ofrivilliga nattvakandet. Förstår att det är jobbigt, både ur ren dygnsrytmssynpunkt och när du är rädd att störa maken.
SvaraRaderaÖnskar att jag hade något råd men det är inte lätt *grubblar*
Kramar och tassklappar