fredag 1 februari 2013

Igår eftermiddag hände det som INTE fick hända…

 

35

… Jag ramlade Förvirrad.

Jag tar det från början.

Jag skulle in i sovrummet för att tända en liten lampa, precis som jag alltid gör när det börjar skymma. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men plötsligt satt jag på golvet med en trasig grytlapp i vänstra handen (min dåliga) i dörröppningen till sovrummet. Troligen skulle jag försöka ta tag i nåt när jag föll och fick tag i den hängande grytlappen som var närmast. Inte mycket att hålla sig i direkt Ledsen

Jag försökte, men insåg snabbt att detta klarar jag absolut inte själv, jag tryckte på larm-knappen. Efter en liten stund svarade en vänlig tjej och jag berättade att jag behövde hjälp. Hon svarade att de skulle åka genast. Hon frågade om det var låst och jag påpekade att de måste ha med sig nycklar, om jag nu kunde få upp dörren från golvet, är även bommen vid vår enskilda väg låst.

Där satt jag på golvet med Amanda som tröstade i knät och Smulan med stora ögon bredvid. “Varför sitter matte på golvet??? Det brukar hon aldrig göra” tycktes hon fråga. Som tur var nådde jag både min mobil och mitt glas med vatten på bordet precis med fingertopparna, så jag drog dem närmare bordskanten för att nå dem lättare vid behov.

Nu var det bara att sitta där jag satt och vänta. Min bok fortsatte, så jag hade nåt att lyssna på i alla fall. Mer tur var att mitt hjälpbälte (ett slags mycket bred “skärp” med flera handtag på runt om) fanns i lägga bra å ha grejer fåtöljen sen flera år tillbaka och den kunde jag dra fram.

Jag väntade i ca en halvtimme innan de dök upp. De satte på mig bältet och sa hur jag skulle sitta om jag kunde för att de skulle kunna få upp mig lättast från golvet (det kunde jag). De räknade till tre och jag stod upp!!! När jag satt tryggt i min rullstol igen, frågade de om jag har gjort mig illa på nåt sätt. Jag var ju ganska skakig, men jag hade inte mer ont än vanligt. Jag tackade så mycket och de gick.

Strax efteråt ringde maken, som han alltid gör när han kommer hem efter jobbet och han fick en målande beskrivning om äventyret. Jag försäkrade att jag var OK.

Jag fixade en mugg lugnande thé och kände efter om jag hade ont nånstans. Inte alls.

Inte då!

Men imorse hade jag duktigt ont i rumpan (inte i svanskotan), högra höften och handleden och i vänstra knäet. Ingenting är svullet och jag kan inte se några blåmärken, men dem om det finns några, får maken titta – leta efter när vi är i sängen Blinkar.

Med en extra värktablett mår jag ganska bra. Jag är mycket försiktig, ännu mer än vanligt, när jag är uppe och går det få steg jag måste och min älskling kommer i eftermiddag!

Jag har ramlat en gång förut då jag var tvungen att larma, det var den 8 augusti 2008. Hemtjänsten har inte haft så mycket besvär med mig som tur är!!!

Ha en fin fredag!

00066 /Julia

29 kommentarer:

  1. Så fort det händer! Innan man ordet av sitter eller ligger man där. Hoppas du snart mår bättre, och vilken fantastisk uppfinning larmklockan är.

    SvaraRadera
  2. Aj aj, hoppas inget gick sönder i dig. Tur det inte var värre när det tog sån tid för dem att komma. Borde inte besök vid fall prioriteras lite högre? Vårdbältet är bra hjälp, om de som hjälper vet hur man använder det. Känn aldrig att du är till besvär för hemtjänsten, du betalar ju för servicen! trevlig helg och hoppas på det bästa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har ca 1 mil att köra till mig i buschen. Jag tyckte att det gick rätt fort :)

      Radera
  3. Men ajdå! Tur att det gick bra i alla fall.

    Kraam

    SvaraRadera
  4. Oj oj oj, himla tur att det gick så bra som det gjorde. Skönt att hemhjälpen hittar till dig (till skillnad från färdtjänsten ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hemtjänsten har fått en perfekt karta till mig som de kan använda vid behov, det har inte färdtjänsten ;-)

      Radera
  5. Så tokigt Julia! :/

    Men vilken tur att du hade Smulan och Amanda som sällskap där på golvet! <3

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  6. Så tokigt Julia! :/

    Men vilken tur att du hade Smulan och Amanda som sällskap där på golvet! <3

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  7. Jag har åxå ett sånt lyftbälte med handtag på o det har använts flitigt när jag skulle flyga någonstans. Men det är inget kul att ramla.
    Många långa kramar till dig

    SvaraRadera
  8. Fy vad rädda vi blev när vi läste det första!
    Tur att du trots allt inte slog dig mer men det gör ont att falla säger matte för man spänner liksom hela kroppen och får ont efteråt även på andra ställen än där man slagit sig.
    Bra att du är försiktigare nu och speciellt när du har ont.
    Såna bälten är bra säger matte som använt såna förut.
    Kan tro att tjejerna undrade vad du gjorde där ner.
    Skönt att hjälpen kom så pass fort.
    Jag vet när mattes väninna sen de var 10 år var så dålig och inget fanns att göra mer än invänta slutet så var matte så ledsen så hon la sig på golvet och bara grät och jag visste inte vad jag skulle göra utan kröp in i hennes famn och slickade på hennes ögon, var bara 4 månader då.

    Ta det nu lugnt i helgen och låt kroppen läka det onda!

    Kramizar & Nosgos

    SvaraRadera
    Svar
    1. Våra pälsklingar är jätteduktiga på att trösta bäst de kan.
      Vi gör inte många knop i helgen. Jag ska bara vila och låta kroppen läka och bli fri från värk.

      Radera
  9. Om man inte slår sig riktigt illa, brukar det ju vara först dagen efter det onda kommer. Vad skönt att du inte bröt något, det hade du säkert märkt vid det här laget. Och vilken tur att du slipper vara ensam nu i helgen. Vad orolig din man ska ha blivit!
    Jag ramlar också litet då och då pga svag vänstersida (stroke för 30 år sedan), knäckte något revben senast, men annars har jag blivit rätt bra på att falla. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte bra på att falla, så jag tänker inte göra om det (ta i trä) *fniss*

      Radera
  10. Oj,oj! Vilken tur att det gick så bra ändå. Förstår om du är extra försiktig nu, skönt med larmet i alla fall. Nu får maken ta hand om dig lite extra. Tröstbuffar från oss

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försöker att vara försiktig jämt, men igår gick det som det gick. Nu är maken här i alla fall.

      Radera
  11. Tur i oturen att det var ändan du landade på , så du inte ramlade och hade tagit emot med händerna och brutit nån handled.
    Tänk att det onda alltid kommer dagen efter , det är lite märkligt men det är väl kroppens försvar antar jag ?!
    Min matte säger också att dom där bältena med handtag på är bra hjälpmedel,
    30-min var ändå ganska snabbt jobbat tycker jag om det var en dryg mil ut i buschen hem till dig :)
    Tror att larmpatrullen här i vår kommun har 30-min på sig att komma ut om någon ramlat.
    Larmpatrullen har ju ingen rätt att köra för fort oavsett vad som hänt kunden dom är på väg till.
    Var ju bra att du både kunde lyssna på ljudbok och att katterna sällskapade dig medans du väntade :)
    Ta det nu lugnt i helgen !

    SvaraRadera
  12. Så oändligt skönt att höra, att allt gick (relativt) bra! Tråkigt förstås med den "extra" värken efter det högst ofrivilliga äventyret, men tur att inget är brutet. Nu hoppas vi på en händelsefattig helg (i positiv bemärkelse!) för er del! :) Kurr och burr.

    SvaraRadera
  13. Mej oj så rädd jag blev. Tur att det inte blev värre iaf. Du får vara rädd om dig. Bra att det inte dröjde allt för länge innan du fick hjälp iaf.

    Ha en bra helg och ta det lugnt :)

    Tasskram

    SvaraRadera
  14. Tur det gick så pass bra med dig, och att du fick hjälp att komma upp så snabbt. Tur att det är helg och ni kan sköta om varandra. Kram från oss här i norr!/ Gunilla.

    SvaraRadera