torsdag 29 juni 2017

Äntligen...


... har garnet till gardinkapporna kommit och jag har fått hem dem. Och ja, garnet är ljusblått. Jag har ju ett blått hus, så den kommer att passa perfekt!

Det värsta i ett nytt virkprojekt är de första 2-3 varven. Lättare med en sjal, som oftast börjar med några få luftmaskor. Lite svårare var det med min lilla filt, som är färdig nu. Där var många luftmaskor, men ganska tjockt garn.

Denna gång var det många fula ord och några varv innan jag fick ordning på mönstret. Nu har jag virkat nästan en ½ mönsterrapport och det går allt lättare. Visst måste jag räkna fortfarande, men nu finns det nåt lite att hålla i och varvet innan att räkna efter. 
Min vänstra hand trilskas och vill inte som jag vill ibland, men då vilar jag lite innan jag virkar vidare.
Jag undrar om det är lika roligt när arbetet mäter flera meter...
Amanda har kul med "sitt" garn och jag får ha mitt ifred. Jag får nysta om hennes egentassiga garnhärva, men det gör inget. Fast hon får inte leka med garn utan uppsyn. På nätterna gömmer jag garnet för Sötaste Fröken, så hon inte ska kunna göra sig illa. Som tur är gnager hon inte på garn utan bara leker med det.
Fast nog vill hon se vad jag gör. Vanlig tunn bomullsgarn är dock inte lika intressant, som babymjuk alpacka garn eller annat mjukt.  

Just nu har jag faktiskt två projekt på gång. Gardinkappan och en jättemjuk trekantig sjal av Dropps Baby-Alpacka. När jag var och är allt för frustrerad då jag inte fick ordning på mönstret, virkade jag nåt varv på sjalen.

Det är fortfarande lika roligt att handarbeta och jag måste sova med handskydd, med det är värt att ha lite ont när resultatet blir vackert.

Den blåa sjalen blev verkligen uppskattad av mottagaren. Den var liksom min triumf över den stroke som drabbade mig 2008. Med stenhård vilja kan jag använda min vänstra hand igen. Definitivt inte lika bra, som innan, men det går!
Det är egentligen ganska fantastiskt. Jag fick ju flytta min vänstra hand med den högra i början, så nog ligger det mycket vilja bakom all träning för att kunna till och med handarbeta!

Ha en trevlig torsdag!


7 kommentarer:

  1. Vi är så glada över att du fixar detta igen, vilken känsla det måste vara för dig. Otroligt starkt!
    Hoppas vi får se gardinerna på bild när de är klara :-)

    Kramar & Nospussar

    SvaraRadera
  2. Vilket projekt! Så häftigt och det är säkert bra träning för din hand även om det känns efter!
    Kan tänka oss att mottagaren av sjalen blev riktigt glad, vilken gåva!
    Ta tass om er!
    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är definitivt ett jätteprojekt. Men fint blir det till nästa vår/sommar!

      Radera
  3. Roligt att du kan använda din vänstra hand igen och handarbeta med det du tycker om att göra

    Roligt att mottagaren blev glad åt det du hade gjort.

    Tasskram

    SvaraRadera