onsdag 28 september 2016

Det har varit lite mycket på sista tiden...


Dagarna rusar iväg för oss. Vi njuter av det sköna vädret och solen värmer fortfarande! Sötaste Fröken Amanda gjorde mig jätteglad här om dagen. Hon har börjat använda sin tjusiga (och dyra!) rottingkoja äntligen!


Denna var det första jag köpte åt henne efter renoveringen och hon har knappt nosat på den ens förut, men tydligen faller den i smaken efter nästan ett år. Allvarligt talat, hade jag tänkt att ge bort den, men tänker inte göra det  längre, eftersom hon tycks gilla den. Jag höll på att leta ihjäl mig efter henne en dag, då jag hittade henne sovande i kojan, Efter den gången sover hon ofta där har jag sett. Nu är det nog dags att klippa bort prislappen, eller???

Igår var jag hos min gulliga doktor igen. Jag mår bra! Mitt blodtryck är toppen (140/90) och mina fötter är jättefina. Man kan få problem med dem om man har diabetes, men känsel och puls i dem är jättebra. Jag kan åter knipa ihop mina tår på vänster fot. Det kunde jag inte efter min stroke 2008. Så visst kan jag lära mig att "väcka" gamla funktioner i kroppen fortfarande. Det känns skönt.
Jag var på banken också och fått ut Lennarts sista skatteåterbäring. Skönt att få det gjort också!

Idag kom posten med Amandas mat på förmiddagen och jag frågade vart kattsanden har tagit vägen, som jag beställde samtidigt. Den levererade dom på eftermiddan. Knäppt att dom åkte två ggr med egentligen en beställning i två paket. Men det är ju deras sak. Huvudsaken är att både mat och sand finns hemma nu.

Jag hade L på besök, han hjälper mig att fixa mitt testamente. Jag har äntligen kommit till skott med den också. Han tyckte om muffinsen jag bjöd på!


Jag har ett jättebra recept på muffins. Smeten räcker precis till sex stora amerikanska muffins. Jättebra, en sats = en muffinsplåt! Enklare än så kan det inte bli!

Ha en fortsatt trevlig onsdagskväll!


 /Julia

9 kommentarer:

  1. Här hemma är vi likadana, matte köpte en "hängstol" som står på golvet och vi vägrade att ens nosa på den. Efter över ett halvår gav jag den en chans och det är en av mina favoritsovplatser nu :)
    Vilka bra nyheter om läkarbesöket och dina tår!
    Skönt att få testamente skrivet, det borde matte ta tag i också. Det är så viktigt att ha papper på allt!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni tar god tid på er med att godkänna mysiga inköp ^_~
      Det är bra att ha allt på papper, så inget hamnar i "fel" händer!!!

      Radera
  2. Bättre sent än aldrig, eller hur Amanda, hihi. Jag hade nog nästintill förbrukat den så pass att det hade behövts en ny på dryga året, hihi. Jag är bra på att slita ut mina bäddar :D
    Bra av din matte som donar med sådana papper, viktiga grejer i slutändan. Och nog ser muffinsen alltid väldigt smarriga ut så nog gick dom hem allt :D
    Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Muffinsen ÄR jättegoda, alltid kul att kunna bjuda på nåt gott ^_~! Har ni bakat ost-snurrorna än???

      Radera
  3. Vad skönt att du mår bra både vad du själv känner och sen att läkaren bekräftar det.
    Amanda tänkte nog att nu har den stått här så länge att jag får testa och sen kom på att den är ju skön, hihi!

    Kramar & Nospussar

    SvaraRadera
  4. Ser att du hunnit med en hel del på sistone. Dina muffins ser väldigt goda ut. Antar att det är såna man äter några av och sen lägger resten i frysen? Testamente har jag och PO också fixat med. Känns bra, tycker jag. Ofta är det sånt som människor drar sig för av nån anledning, men det är synd. Vill man att pengarna ska gå till nåt särskilt eller nån särskild är det lika bra att få den saken avklarad i tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I mitt fall var det mest vem INTE skulle få lägga vantarna på min kvarlåtenskap, faktiskt. Det känns bra att kunna bestämma själv vart det lilla som finns hamnar där det ska!

      Radera
  5. Så skönt att allt är bra med dig!Det är ju lite roligt när det händer lite saker också. Ibland tar det lite extra tid innan man uppskattar nya saker! Ta tass om er.Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ett år eller så innan man = Amanda inser att kojan är jättemysig *fniss*

      Radera