tisdag 18 mars 2014

Det är så tomt :(

 

Sov gott älskade Smulan!

101_0772

Smulan föll ihop som om hon fick ett anfall av nåt slag med kramper (epilepsi? hjärnblödning?) på söndagen, tidigt på eftermiddan. Det hände strax innan Husse skulle åka ifrån oss. En evig tur för mig att han var kvar.

Jag kastade mig på telefonen och ringde mitt hemliga akut nummer till vår veterinär sedan 30 år. Hon svarade och berättade att hon var på sin klinik, där hon förlöste en tik som behövde akut kejsarsnitt. Kom genast sa hon! Vi lade Smulan försiktigt i en stor transportkorg och maken åkte. Jag kände på mig att detta skulle bli sista gången jag skulle få se min lilla Smul Gråtande ansikte.

Trots ilfart till veterinären med hjälp av en en snäll katt- och bil- ägande granne gick inte hennes liv att rädda. Hon somnade in på väg till veterinären. Vi har ingen aning om vad som har hänt och varför. Hon har inte visat några symptom på att hon inte mådde bra, tvärt om. Hoppas att vi kan få några svar av vår veterinär senare när hon har undersökt Smulans kropp.

Det är förfärligt tomt efter Smulan. Amanda letar inte efter henne direkt, men vet att hon inte finns hos oss mer. Mina tårar rinner. Hon och jag försökte trösta varandra så gott det går. Jag sover tätt tillsammans med Amanda. Hon är jättemysig och vet när jag inte mår bra.

Tack älskade Smulan för de 14 år 2 månader och 16 dagar vi fick dela med dig!

/Matte, Husse och Amanda

24 kommentarer:

  1. Vilken chock för er alla... Men samtidigt skönt för Smulan att det snabbt var över.

    Hon lever kvar i minnena hos er alla nu, 14 år är en lång tid.

    Varma mjuka nosbuffar och kramar <3

    SvaraRadera
  2. Åh, käraste vänner, vi känner så med er i er stora sorg. Finns det något värre än att mista någon man älskar? Det blir så tomt, även om alla fina minnen aldrig kommer att försvinna <3
    Vi skickar många, många tröstande kramar och tassklappar <3

    SvaraRadera
  3. Skönt för Smulan att det gick fort trots allt men man får en sån chock då.
    Hundarna mina föräldrar hade innan fick troligen hjärnblödningar och blev förvirrade och när det skedde föll de ihop och typ krampade. Den ene hade epilepsi så de trodde det först men tyvärr var det inte det.
    De blev båda 14 år (de dog inte samtidigt men ca 1 års mellanrum).
    Min Smulan blev också 14 år och jag kan än idag känna sorg och saknad efter henne och hon tassade vidare 2002.
    Vet vad ni går igenom och känner med er för det är en av fasorna i ens liv och ändå vet man att det kommer en dag.

    Gråt så mycket du vill för det gör man men du vet att Smulan hade ett underbart liv med er, hon var/är älskad och hon älskade tillbaka.
    En stjärna har tänts i himlen nu och hon lyser på er.

    Tröst kramar och massor av nospussar från Aamor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lite bra att det gick så fort trots allt. Smulan hann inte lida, det är en liten tröst för oss.
      Nu VET vi att det var hjärnblödning hon drabbades av. Hon hade en anerysm som gick sönder, hon levde på lånad tid de senaste åren tydligen.
      Tack för nospussarna Aamor! Amanda buffar tillbaka :)!

      Radera
  4. Den enda nackdelen som jag känner till, med att ha en katt är att man oftast måste skiljas från dem nån gång. Om en katt är långvarigt sjuk hinner man kanske förbereda sig i viss mån, men sorgen är lika tung och svår ändå. För Smulans del var det huvudsaken att hon inte behövde lida. Den delen tar vi efterlevande hand om nu. Fint att Amanda tröstar. Hon förstår att matte är ledsen. Kram på er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog bäst så här, trots allt.
      Amanda är jättegullig, men hon är ingen kattunge, fast hon tror det ibland :)
      Hon fyller 13 nästa gång!

      Radera
  5. Så ledsamt! Smulan är saknad av många, men allra mest av sin familj förstås. Vi tänker på er. Mjuka nosbuffar och kramar från Stationskattmatte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla ni!
      Kramar från mig å nosgos till grabbarna från Amanda tillbaka

      Radera
  6. "Tårar på nosen" Så svårt att hitta rätt ord. Vi tänker på er. Tröstbuffar och kramar från oss och matte

    SvaraRadera
  7. Men vilka sorgliga nyheter! *tårar på nosen*
    Vad skönt ändå att maken inte hade hunnit åka iväg! Jag är säker på att Wilma, Frasse, Lurrvar och våra andra saknade kompisar kommer ta väl hand om henne på andra sidan.
    Vi tänker massor på er!
    *nosbuffar och kramar från matte*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gör dom säkert och Tusse, Bäbis, Madicken och flera andra under de dryga 30 år som vi har haft katter!

      Radera
  8. Tassklappar o Kramizar i massor !
    Skönt att Smulan slapp att lida och att maken inte hunnit åka sin väg.

    SvaraRadera
  9. Det verkar som om det alltid måste vara så... ingen katt går ensam över bron. Går en så kommer fler efter. Nyss tände vi vårt ljus för Inkans vackra Joker och nu får vi hålla det lysande för sötnosen Smulan som kommer tassande efter. Det är så chockerande och sorgligt, men ändå skönt när det får gå fort och utan plåga.
    Vi tänker på er och skickar tröstebuffar, nosgosar och kramar.

    SvaraRadera