onsdag 28 november 2018

Det var en månad sedan...




... när jag skrev senast. Här händer ju inte så mycket, men förra veckan var jag iväg till vårdcentralen äntligen.
Jag var tvungen att ändra den första besökstiden för att den var på min "städ-fredag". Jag fick en ny tid, men den ändrade vårdcentralen. Då kunde jag inte få ledsagning. De hade möte på Hemtjänsten och hade ont om personal.

Fjärde försöket gick bra, men då hände nåt som aldrig har hänt tidigare. Jag vet inte hur, men jag blödde rätt mycket efter blodproverna, så lite dramatik blev det.
Det kändes konstigt blött i armvecket efter några minuter. När jag såg efter, var plåsterlappen genomvåt. Jag hade en mörkblå tröja över min gula skjorta, så jag såg inget rött förrän jag drog upp ärmen på dem.


Snyggt eller hur. Jag hoppas bara att fäckarna försvinner i tvätten... Jag är inte lika orolig för den mörkblåa tröjan.

Jag har  varit flitig med virknålen, som vanligt. För nån vecka sedan virkade jag klart en halsduk av reflexgarnet (en ullblandning), som jag köpte på mässan, till en kär vän.
Den tog ca en veckas arbete. Jag hade velat få den längre, men jag borde ha köpt minst ett nysan till. Nu är den så lång garnet räckte. Jag har ca 2 meter kvar... Halsduken är 20cm bred och ca 150cm lång innan blockning. Det kan bli något längre efteråt.


Garnet lyste verkligen upp i mörker med hjälp av ficklampan, när jag kollade. Den kommer att fungera fint ute i vintermörkret.

Efter halsduken virkade jag en assymetrisk trekantig lite mindre sjal av merinoull i fyra färger. I möstret använes fem färger, men jag hade bara fyra och så fick det bli. Bild kommer i nästa blogg, för den blev klar igår.

Nu vet ni vad jag gjorde sedan sist. Ha en trevlig onsdag!


 /Julia

4 kommentarer:

  1. Härligt att höra av dig! Och skönt att livet går sin gilla gång... nu stundar advent, och det blir lite ljusare överallt - även inombords. Sänder dig min största kram! Djuren tassvinkar så gott.

    SvaraRadera
  2. Ibland kör allt ihop sig men skönt att du kom iväg till sist på din koll. Hoppas blodfläckarna försvinner, kan vara lite svårt ibland.
    Så fin halsduken blev, den kommer din vän att bli väldigt glad över. Man måste synas i mörkret. Matte har satt reflexer i vårt koppel, nästan vi halsbandet och sen uppe vid handtaget hon håller i plus att hon har på sin jacka.

    Kramar & nospussar

    SvaraRadera