måndag 23 juni 2014

Hej kära vänner!

Jag ber att få tacka er alla som kom ihåg min födelsedag.  Ni är så gulliga!

Som sagt, jag ligger ju där jag är och förhoppningsvis så kommer jag att få behandling den här veckan också. Jag måste kunna ta mig ur sängen själv. Det är prio 1 just nu.  Sedan att kunna sköta min hygien själv.
Jag blir så frustrerad att inte kunna det jag fixade förr. Jag kunde ju och vill kunna igen. Jag längtar hem. Jag vill vara hos Amanda. Hon är så söt, som "pratar" med mig när husse och jag pratar i telefon. Maken har sin mobil på högtalare och Amanda VET att matte ÄR i aparaten. Det gäller bara att få ut henne... Mattes Gullefia!!!

Fler av er har undrat vad jag har drabbats av.
SPONDYLIT är det tjusiga namnet på eländet.  Ont gör det som 17 i alla fall.
Jag behöver lite nya knep för att ta mig vidare och komma igen.

Jag önskar er en trevlig början på veckan.
Kram till er alla.
/Julia


10 kommentarer:

  1. Jag hoppss verkligen att du kan klara av det du vill och får komma hem fort. Men du var rädd om dig där du är Kram Gunilla. flera ; Husum.

    SvaraRadera
  2. Låter lite positivt i alla fall! Nu är det nog inte så långt tills du kan få komma hem.
    Givetvis längtar du hem och de dina längtar efter dig, du har varit borta länge nu.
    Se bara till att ta det i lagom takt så ska du se att du snart fixar det du kunde innan själv. Vi tror på dig!

    Kramizar & Nospussar

    SvaraRadera
  3. Jag tror att viljan är viktigast när man drabbats av en sjukdom. Du har något/några att kämpa för. Du kommer klara det, även om det tar sin lilla tid. Kanske är det för din skull som sommarvädret låter vänta på sig?

    SvaraRadera
  4. Vi är helt övertygade om att du kommer få tillbaka den rörlighet du hade, men förstår att det måste vara oerhört frustrerande att inte klara av det du är van med och framför allt att inte klara av att sköta sig själv.
    Ler gott åt söta Amanda som "pratar" i telefon. :)
    Det här kommer du att fixa, även om det kanske tar lite tid!
    Massor av styrkenosbuffar och uppmuntringskramar*

    SvaraRadera
  5. Hello Dear Friend, I am so sorry you are in hospital and in most pain!! I too have a form of this kind of pain and really know what you are experiencing! I hope you will be able to leave there soon and get back home. The girls must miss you terribly! Take good care and peace be with you!!!
    Hugs & Purrs,
    Loretta

    SvaraRadera
  6. Håller tassarna för att du snart får komma hem till din make och Amanda !
    Låter ju lite bra att du nu fått ett namn på det onda , så att dom förhoppningsvis vet vad dom ska göra med dig.
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
  7. Hej vännen önskar dig grattis i efterskott. Kramisar

    SvaraRadera
  8. Vi kattulerar i efterskott vi också. Inte nog med att du fick fira missesommarn på sjuka huset utan även födelsedagen. Jättetråkigt!
    Gulligt att Amanda pratar med dej i tellefånen. Sån't blir man glad av.
    Skickar lite gladsvansar, nosgos och hoppas du blir piggare snart.

    SvaraRadera
  9. Grattis i efterskott. Vi håller tassarna för att du får komma hem snart, så envis som du är är vi säkra på att du löser det mesta inom sinom tid. Nosbuffar

    SvaraRadera
  10. Läste om spondylit på nätet och det verkar ju sannerligen inte vara en rolig sak att drabbas av. Du är så tapper som härdar ut på sjukhuset, vi vet ju hur du kämpar för att vara så aktiv som möjligt annars.
    Så sött att Amanda pratar med dig, förstår att kontakten med maken och henne betyder mycket för dig.
    Vi fortsätter hålla tummar och tassar att ditt tillfrisknande går så fort som möjligt så att du slipper ha så ont och kan komma hem till dina nära och kära igen!
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera