torsdag 12 september 2013

Hej soliga torsdag!

 

00009

Igår eftermiddag fick vi ett rejält regnväder, men idag skiner solen igen. Termometern visar 18,9 grader i skuggan och det är skönt ute.

Tjejerna ligger i sin vanliga hög i soffan efter att ha busat hela morgonen och förmiddagen.

Jag läste morgontidningarna som vanligt till frukosten och fastnade för en trevlig artikel i DN.

De lever som “förr i tiden” Tänker… Många minnen kom tillbaka när jag läste hur de lever idag 2013 enligt villkoren 1986. Utan datorer, mobiltelefoner, CD-skivor och annat “nytt” sedan dess.

80-talet var ju inte så länge sen. Jag hade träffat mitt livs kärlek i augusti –79 och var nyförlovad 29 februari 1980. Vårt liv tillsammans på samma adress började i maj 1980 och vi gifte oss 1981.

Just 1986 som är året för deras “liv” var väl ungefär då vi insåg att vi inte skulle kunna bli föräldrar och vi fanns oss i vårt öde. Med den vetskapen vaknade vår kärlek verkligen på nytt. Utan termometrar, utan fler läkarbesök och utan en massa oro. Vi hade ju varandra och det som söndrar många par svetsade oss bara ännu fastare samman.

Vi var ju inte de enda paret utan barn. Vi hade ju våra 4benta, ganska stora, barnaskara. Vi hade 6 katter 1986 av olika raser och utseenden.

Jag bytte karriär våren 1986 (började i resebranschen på en stor affärsresebyrå) och vi hade det så bra som många bara drömmer om. Vi kunde resa runt i världen mer eller mindre som vi ville under semestrar och helger. Själv reste jag mycket i jobbet därutöver, oftast bara några dagar i taget, medan maken höll ställningarna hemma.

Det är mycket som har hänt sedan dess. Vi har båda förlorat våra föräldrar efter diverse sjukdomar. Jag blev sjuk 2008 och sitter i rullstol sedan dess.

Vår kärlek har aldrig svalnat, tvärt om. Vi har lärt oss att kärleken måste man vara rädd om. Ge den näring och att aldrig ta den förgiven. Man måste jobba för att hålla den vid liv och inte ge upp vid motgångar, utan jobba sig igenom dessa.

En sak är vi oerhört stolta över! Vi har aldrig lagt oss utan att reda ut eventuella problem innan dess. Sedan fick det ta hela natten, men sams blev vi innan vi somnade tätt tillsammans.

Ett gott råd som alla par borde försöka att följa. Vara öppen och lyhörd för sin partner. Lösa olika åsikter utan anklagelser. Visst är det svårt, men är kärleken tillräckligt stark, övervinner den allt!

Hoppas att ni inte ledsnade av mitt svammel. Det var lite nostalgi tack vare det jag läste i DN. Bara en mental utflykt i det förflutna och minnen kan man säga Ler.

Ha en underbar och solig torsdag!

4thursday12 /Julia

12 kommentarer:

  1. Vilket underbart inlägg! Det värmer verkligen i hjärtat att läsa om hur fina du och maken har varit mot varandra, och hur ni tillsammans har ridit ut svåra stormar. Kärleken är störst, vare sig det är 80-tal eller 2010-tal :-) ♥

    Vill också tacka för ert stöd nu när Frasse blivit sjuk. Vad gjorde man utan sina vänner i nödens stund? ♥
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för berömmet, den värmer ska du veta.
      Vi hoppas att ♥ Frasse ♥ får leva i många år till, trots sin nyupptäckta hjärtsjukdom :)

      Radera
  2. På nåt underligt sätt tar man allt för givet som händer i livet. Utvecklingen har ju verkligen gått framåt sedan man var ung. När jag började jobba var det väl ingen som ens hört talas om datorer. Man skrev på skrivmaskin. Var den elektrisk var det lyx. Roligt att läsa om dig och maken också. Man ska verkligen inte ta kärleken för given. Den måste skötas, liksom allt annat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säger man skrivmaskin eller LP-skiva vet inte de unga vad man pratar om *skrattar gott*

      Radera
  3. Matte håller med dig. Man kan inte och ska inte ta allt för givet utan man måste jobba på det vad det än är som dyker upp i ens liv.
    Vackert skrivet!
    Alla kan inte få barn och vad man gör sen eller hur man löser det kan ta sig olika ut, bara man blir lycklig.

    Kramizar & Nospuss

    SvaraRadera
  4. Över till matte: Tänk man tycker inte att det har hänt så mycket de senaste åren men det har ju hänt mycket särskilt när det gäller teknik! Blir så glad av att läsa om er kärlek! Viktigt att ta tillvara varandra!
    Nu är det vår tur att tassa: Ta tass om er och gosa mycket för det tycker vi är viktigast! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inom tekniken har det hänt massor under de senaste 40-50 åren...
      Vi och våra tjejer är alltid viktigast :)

      Radera
  5. Vilket underbart inlägg, man blir alldeles varm i hjärtat och ända ut i svanstippen!
    Man sskall verkligen aldrig ta något för givet, men det är lätt att glömma ibland
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  6. Det har verkligen hänt en del sedan 70 talet oxå, så visst har det gått fort fram, OM man tänker bakåt.
    fint du skriver om er kärlek.

    Tasskram

    SvaraRadera