Äventyr!!!

 

Nog var vår utflykt ett äventyr! Färdtjänsten som jag beställde till 09:30 dök upp först 10:05 efter ett ilsket telefonsamtal från mig 09:45 och 3 till från chauffören, han var inte ilsken!

Nu kunde vårt äventyr äntligen börja!!! Det tog rätt så långt tid att åka från norr till söder och vi var inte där förrän efter kl. 11. Synd att vi missade Dui och Deco’s matte med en halvtimme, men hon hade inte tid att vänta på oss längre. Hon måste hem till sina gäster!

Tur att jag hade min manuella rullstol. Jag hade nog inte kommit in med min elstol, den är ju större. Jag hade mina misstankar om att det skulle vara trångt. Det var enklare med en vanlig rullstol, fast det var jobbigare för maken. Han fick ju skjuta på, jag orkade inte sparka mig fram med mitt högra ben, som jag alltid gör hemma. Golvet var så konstig.

Vi fick träffa gulliga Inkan och Stationskatternas snälla matte, sedan jag gosade med pussiga Pralinen! Han är söt som riktigt god choklad!!! Vi kelade en bra stund.

Joker ville nog vara nån annanstans

men jag fick krama honom också!

Sen kom matte Inkan till undsättning!

Det var tryggare inne i buren, Joker ville inte kela mer med mig.

Han längtade nog hem till de andra i Ligan.

Här är en söt bild på en gullig kisse, ledsen men maken tänkte inte på att fota h*ns burnummer, så vi vet inte vad h*n heter. H*n sov så sött, trots makens blixtmojäng!

Vi bytte bort våra inträdesbiljetter mot två söta kassar hos Royal Canin. I dem fans en liten påse med torrisar och en påse med blötmat i varje. Blötmaten är för känsliga katter, jättebra. Kanske Smulan kan äta den också, torrisarna, också för känsliga magar, får bli godis!

Jag hittade ett par ursöta små örhängen för hål i öronen, givetvis är det kisse på dem, ni får se dem vid ett annat tillfälle.

Det är ungefär nu mina bekymmer började! Ingen toalett för handikappade!!! Bedrövligt, men vi i rullstol behöver uträtta naturbehov också ibland! Dörrarna till de vanliga var så små, att en påklädd hockeykille inte skulle ha kommit igenom öppningen. Jag med rullstol kunde bara glömma alltihop. Jag trodde att jag skulle göra på mig innan vi hann hem, men allt gick dock jättebra.

Vi hade jätteroligt och träffade flera gamla kattklubbs vänner från förr! Nu var det säkert 20-år sedan vi var aktiva i kattsvängen med utställningar och vi har inte träffat dem på lika länge.

Vår chaufför ringde några minuter tidigare än jag beställde och sa att han väntade på oss om vi ville åka hem. Vi hann dock säga hej till våra vänner innan vi gick.

Hemresan gick mycket fortare än ditresan. Han gjorde ett bättre och rakare vägval. Vi har aldrig varit där utställningen hölls, så vi kunde inte komma med några förslag alls.

Nu är vi hemma, jag har lite ont efter all spänning, men det var det värt. Nästa gång tänker jag ta reda på om det finns nån toa som även jag kan använda innan jag gör om äventyret.

Roligast var att få träffa Inkan, Stationskatternas matte, Joker och Lille Pralinen. Kul var också att hitta söta örhängen.

Vi önskar er en fortsatt trevlig lördag!

/Julia