Jag fick en chock i morse när jag skulle öppna dörren mot verandan. Nätdörren stod på glänt. Den som stänger in katterna på verandan, så de inte kommer ut i full frihet. Som tur var hade jag Smulan och Amanda på annat håll och jag stängde rask ytterdörren.
Jag låste luckan mot sovrummet också och satt lite för att tänka.
Vem hade öppnat den???
Den är ju alltid stängd! Hade nån velat komma in, blivit störd och lämnat den öppen??? Det var många tankar som rusade genom huvudet på några ögonblick, kan jag lova.
Jag drog ett djupt andetag och hämtade min bock, jag måste ju ut för att stänga igen den och dit ut kommer jag inte själv med rullstolen, tröskeln är för hög. Jag stapplade ut och döm om min förvåning var all motstånd i dörren borta!
Nätdörren är ju trög att öppna i vanliga fall och har aldrig tidigare gått upp av sig själv. Man var tvungen att lyfta lite på den för att öppna den.
Nu har det varit så torrt ute en längre tid att träet hade tydligen krympt.
Vad gör jag nu???
Jag löste det med makens gamla trädgårds sko, som stod på verandan. Jag la den helt enkelt mot dörren som dörrstopp. Jag hade ju inget annat att ta till där ute. Jag kan ju inte regla den från insidan, trots att det går, för om det händer mig något måste ju hjälpen kunna ta sig in från utsidan utan att behöva riva dörren.
Vi får fundera ut nåt bra över helgen hur vi ska lösa det, för den kan inte stå och slå i vinden. Att inte kunna öppna ytterdörren är otänkbart, jag vädrar ju varje morgon och den står på vid gavel mest hela dagen om det inte är alltför varmt ute. Maken är klurig så vi kommer att kunna fixa det på ett bra sätt. Som tur är, är det fredag imorrn.
Varken maken eller jag hade en aning om att träet kunde krympa så mycket, som den har gjort i torkan. Det har aldrig hänt under de tjugo år som den dörren har suttit där. Den har i och för sig varit mindre trög vid torka, men de har aldrig gått upp av sig själv tidigare.
Nu är det fixad för stunden i alla fall och jag kan koppla av lite igen, men sneglar åt det hållet med jämna mellanrum, för vem vet vad två påhittiga damer kan hitta på med en sko som ligger och skräpar vid dörren på verandan…
Vilken tur att det "bara" var det så det inte varit tjuvar men man blir rädd.
SvaraRaderaHoppas nu att jamisarna låter bli skon och vilken tur att de var kvar inne hos dig.
Typiskt att det ska hända när du är själv också men så är det väl alltid.
Kramizar & Vovisar
Aamor:
SvaraRaderaVisst blev jag rädd först. Adrenalinet rusade genom kroppen.
Klart att om det händer nåt så är jag ensam, jag är ju ensam oftast.
Vad bra att du kom på en provisorisk lösning till problemet och hoppas ni kommer på något tillsammans i helgen som löser det hela.
SvaraRaderaJamisarna är bra kloka de som inte togs sig ut av nyfikenhet.
Ha en fortsatt bra kväll nu!
Mjau,mjau från oss två Elsa och Kisse.
Tur att du såg det innan tjejerna hann smita. Hoppas att ni löser det på något smidigt sätt. Nosbuffar
SvaraRaderaUsch, förstår du blev lite skakis, det skulle jag med ha blivit. Men just det där med dörrar som går upp av sig själva på sommaren har jag varit med om många gånger.
SvaraRaderaNär jag bodde hemma så kunde dörren in till mitt rum öppnas utan vidare. Snacka om att man lättade en halvmeter.
Alla:
SvaraRaderaKonstigt nog stod inte Smulan och Amanda vid dörren idag som dom brukar, så där hade jag tur.
VAD hade jag kunnat göra om de hade smitit???
Absolut ingenting *ryser*!!!
Nej usch, jag vill inte ens tänka på det.
Det gick ju bra och maken lovade att fixa nåt under helgen, så det inte händer igen!
Jamar instämmande med föregående jamare !
SvaraRaderaDet vill jama att det var ju en väldans tur att det inte var tjuvisar som varit i farten och att du hittade en sko att ha som dörrstopp :)
Tur att även påhittiga husse kommer hem imorrn :)
Fy, riktigt otäckt. Först bli rädd för att det kanske är någon som vill bryta sig in, och sedan bli både rädd och lättad över Smulan och Amanda. Tur i oturen att det hände såpass nära helgen, så att husse snart är tillbaka. Hoppas att ni hittar någon bra lösning. Kram Stationskattmatte.
SvaraRadera