Godmorron vänner!

 

 

Uppe med tuppen idag igen efter ännu en sval och skön natt. Solen lyser på annat håll denna morgon och det blåser ganska mycket. Det är mulet och termometern visar 14,3 grader. Regn spås till senare på dagen och allt ser ut för att den verkligen kommer.

Vi har nog inga direkta planer för dagen, maken tar nog en sväng hem för att hämta en del saker och ska handla lite på tillbakavägen. Vi behöver bara lite frukt som vanligt och Lätta.

Makens jakt på kantareller igår var inte speciellt framgångsrik tyvärr. Så det fick bli trattisar och gul trumpetsvamp från frysen till gårdagskvällen omelett. Det var jättegott, men jag drömde om solgula kantareller och det blev inte riktigt samma sak.

Alla sover gott. Smulan och Amanda lyfte inte ens på ögonlocken när jag tyst smög upp ur sängen. De ligger kvar hos husse. De får sova precis så länge de vill och behöver. Maken får nog av tidiga mornar när han jobbar och behöver få sova ut på semestern och helgerna. Lika bra att jag går upp när jag ändå inte kan sova, så han får vara ostörd.

Jag har bryggt en kanna thé till mig och rostat ett par skivor bröd till min arla frukost. Jag behöver äta på morgonen. Tänk vilka regelbundna matvanor jag har fått efter jag blev sjuk och min diabetes upptäcktes. Förut åt jag aldrig frukost till exempel. Jag var helt enkelt inte hungrig på morgonen. Oftast hade jag med mig en macka till jobbet som jag åt där.

Nu vill jag ha thé och macka nästan genast efter morgontoaletten, så fort jag är klädd och det är jag snabbt på morgonen. En bra vana från den långa sjukhusvistelsen. Där var man tvungen att klä på sig till frukosten som åts i matsalen tillsammans med de andra patienterna.

Om jag vaknar riktigt tidigt, som här om dan, kan jag gå och lägga mig en stund senare och jag försöker att vila lite mitt på dagen. Det blir lite si och så med det nu, men jag försöker i alla fall. Jag har inte “råd” att slarva längre. Jag får vackert anpassa mig till att jag inte är frisk längre. Jag mår ju rätt bra och trivs med mitt nya regelbundna liv.

Det är härligt att ha maken här, men visst går semesterdagarna fortare än vanligt. Hans andra lediga vecka är nästan slut. På måndag kommer Filip och börjar jobba på huset. I helgen kommer maken att montera ner en del av rastgården, så jamisarna lär bli lite sura, men det måste vi ta om vi vill ha det fint även där. Det behövs verkligen. Väggarna mot söder är mest utsatta. Men det blir säkert jättebra när det blir klart. Jaja, det är maken som gör som han tycker blir bäst.

/Julia