
Nu tänker jag gnälla lite!!!
Det är mörkt, mulet, klibbigt, varmt och vidrigt ute. Det är så kvavt at det går knappt att andas. Det vore kul att kunna röra på sig utan att riskera att flyta bort.
Bara man funderar på att röra på sig är man genom svettig
.
Tjejerna orkar inte heller röra på sig nämnvärt. Vi busade i och för sig en stund sent igår kväll. Jag var tvungen att få in dem från verandan och hittade på massor för att kunna stänga och låsa för kvällen. Då var de så uppe i varv att det nästan inte gick att prata med dem. De lugnade ner sig dock så småningom och vi somnade alla tre i sängen.
Där låg de kvar tills jag gick upp strax före 8 imorse. Vi har inte gjort mycket. Jag har hämtat Maria Langs 4 första deckare från Legimus. Jag tänkte läsa om dem allihop jag får tag på. Jag tänkte försöka läsa dem i den ordning hon skrev dem!
Lagom roliga deckare från 50-talet och framåt. Dagmar Lange, som hon egentligen heter har skrivit 40-talet deckare och de flesta av dem utspelar sig i Roslagen.
Det finns mycket intressant att läsa om henne på Wikipedia, detta här bland annat (länkarna i texten är Wikipedias egna!) :
Mördaren ljuger inte ensam (1949) är Langs första bok, en deckare. Berättarfiguren kallas Puck Ekstedt och blir så småningom gift Bure. Puck är hjältinna i flera av Langs tidiga böcker. Christer Wijk introduceras - en bergslagsk lord Peter Wimsey. Innan upplösningen kommer har två människor dräpts och en begått självmord. Det som utlöser dödsfallen är att två av huvudpersonerna lever i en hemlig homosexuell relation; Langes akademiska engagemang i Pontus Wikner lyser igenom.
Tre små gummor (1963) är Langs enda historiska detektivroman och utspelas år 1929. Några av de återkommande personerna i Langs böcker medverkar i boken i yngre upplagor, däribland en tioårig Christer Wijk; han har dock inget med romanens intrig att göra.
Vem väntar på värdshuset? (1972) är en deckare som utspelas på Kolbäcks gästgivaregård. Lang bodde själv på detta gästgiveri under en längre tid, när hon skrev boken.
En person som förekommer emellanåt i böckerna är deckarförfattarinnan Almi Graan. Almi Graan är ett anagram på Maria Lang.
Jag tycker mycket om hennes lättsamma deckare! Sen att “etablissemanget” fnyser åt hennes berättelser ger jag katten i!
Det är inte ofta jag kommer överens med just litteraturkritiker. Böckerna som de höjer till skyarna tycker jag många gånger är svårlästa. Som många av Nobelpristagarna till exempel, de flesta av dessa har man aldrig ens hört talas om, än mindre läst nån av deras böcker tidigare.
Nåja. Just nu blir det svenska lättlästa (= lättlyssnade) underhållande deckare ett tag fram över
.
Ha en fortsatt trevlig tisdag!
/Julia